Mötet med Sabina

Jag fick direkt ögonkontakt med Sabina, när hon kom nerför trappan till entrén! Varför visste jag inte då och gör det ännu inte? Det bara blev så.

Sabina var en mycket vacker välväxt kvinna med sval skönhet och kort burrigt mörkt hår. Hon hade långa ben och en skön mjuk gång.

Hennes klädsel var återhållsam, med ljust beige långbyxor, vit blus och gul v-ringad tröja. Hennes klädsel passade bra ihop med hennes hår och ögon.

När hon lämnade in rumsnyckeln och lade händerna på receptionsdisken, såg jag att hon hade långa smala och mycket vackra händer. Naglarna var målade med en svagt ljusröd färg.

En historia som blev mycket mer, än vad jag någonsin kunde eller ville drömma om. Sabina tog mig till sitt hjärta med hull och hår. Jag tappade fullständigt all vett och sans.

Jag anlände till hotellet redan vid lunchtid.

Min eftermiddag gick åt till att packa upp och göra mig hemmastadd på hotellet. Uppackning går alltid snabbt, då jag har allting välordnat i väskan. Jag gick sedan ut för att utforska omgivningen då jag tycker om att träffa människor.

Den här första dagen skulle vi samlas i entrén för den vanliga presentationen och för att gå igenom den sju dagar långa vistelsen.

Efterhand som man samlades i entrén, kunde jag se att det som vanligt bildades små grupper av deltagare. Många trivs ju bäst med människor som känns bekanta.

Några av deltagarna kom från samma platser och hade varit på seminarier tidigare. Därför höll de naturligtvis ihop.

Ledaren som var en vänlig oftast lätt leende själ och anställd utbildare från företaget, tog ledningen över alla oss noviser. Han sökte sig direkt till Sabina, för att försöka nå hennes gunst och sällskap.

Troligen hade han passerat gränsen, när och där de tidigare hade arbetat tillsammans. Därför fick han inget gehör. Sabina ställde sig helt kallsinnig till ledarens alla försök till närmanden.

Det fanns fler unga kvinnor runt trettio år med på kursen, men ledaren visade dem bara vanlig normal ledaruppmärksamhet.

Männen var av skiftande ålder från 25 till 55 år. De yngre hade träffats tidigare och kände varandra. De höll ihop i en grupp.

Kvällen avnjöts på en liten restaurang några hundratal meter från hotellet.

Vi bröt upp tidig, eftersom vi skulle åka till platsen för vårt seminarium, tidigt följande morgon. Företaget låg på andra sidan av staden.

Sabina och jag bodde på samma våning och bara ett par rum från varandra. Korridoren var ganska lång utan fönster, med mjuka vinröda mattor på golvet och mörkt bruna dörrar till rummen.

Sabina och jag dröjde oss kvar lite för att prata om kvällens lilla fest. Hon var så lätt att prata med. Vi verkade ha samma syn på människor och samma djupa vetenskapliga intresse. Vi hade även ha samma syn på klädkoder.

Efter någon halvtimme önskade vi varandra god natt och skiljdes vi åt. Trots resan, tog det en stund at sova på grund av mina funderingar om Sabina.

Jag hade inte någon som helst anledning att fundera om och kring denna tjusiga och paranta kvinna Hon var ändå ett mysterium. När hon kom nära mig kände jag en svag doft av någon dyr parfym.

Hon satte en massa myror i huvudet på mig, utan att jag ville det.

Fortsättning följer…..

Brödsmulan i halsen

Det låter som en boktitel, men vi är förmodligen ganska många som sitter i samma båt och blickar ut mot världens alla författare som har lyckats. Vi är förmodligen ganska många som sitter vid våra datorer och vill så oerhört mycket.

Vi har så oerhört mycket vi vill berätta för andra, men det är som att sätta en brödsmula i halsen. Den vill inte ut på några villkors vis.

Det är inget fel på min fantasi då jag har en fantasihistoria på gång. Historien handlar om min fantasifyllda uppväxt i ensamhet och min låtsasbror.

Jag försöker lära av alla som redan är fullfjädrade författare. Jag läser mycket om människors så kallade – klassresor.

I genren klassresa är Susanna Alakoski outstanding och en källa att ösa ur (läsa om). Jag läser om flera författare i den genren. Ingen nämnd och ingen glömd.

En som spottar ut intressanta böcker i parti och minut är Kim M. Kimselius. Om Kim: ”Kim skriver bland annat Historiskt skönlitterära äventyrsromaner för ungdomar, men har läsare i alla åldrar.”. Jag är en av dessa.

Jag startade skriva en historia om mobbning på arbetsplatser, där jag varvade personligt upplevda händelser med vetenskapliga skrifter. Den historien är för närvarande en brödsmula.

Jag startade skriva en historia om dagens alla ”smutsiga religioner” och om ren äkta kärlek. En historia har plötsligt blivit en serie med tre historier. Även de har drabbats av den nämnda brödsmulan.

Förutom dessa verklighetshistorier, ligger det några mindre historier och skräpar lite varstans i datorn. De här historierna handlar till stor del om vacker romantik på olika platser i världen.

Jag får troligen göra ett besök hos en otorinolaryngiolog för att få bort den numera kända brödsmulan. Eller så får jag besöka en god författares skrivstuga för att lära mig veta hut!

Stephen King: ”Att skriva handlar inte om att tjäna pengar, att bli berömd eller att vara eftertraktad, att få ligga eller ens ett sätt att skaffa sig vänner. Det handlar slutligen och till sist om att fördjupa och berika läsarnas liv och även om att fördjupa och berika ditt eget. Det handlar om att komma upp, komma igång, komma över. Om att bli lycklig, eller hur? Att bli lycklig.”.

Jag avslutar med att önska alla skrivlystna varande och blivande författare ett lycka till.

Citat: den som skriver, läser två gånger.

Om mitt skrivande

Sedan några år tillbaka försöker jag skriva ihop några historier som ligger mig varmt om hjärtat. Speciellt en historia som handlar om en ung kvinna och en ung man.

Kvinnans föräldrar kom till Sverige under kriget. Mamman kom från Baltikum och pappan från Tyskland i slutet av andra världskriget.

Den unge mannens föräldrar var svenska fattiga arbetare som tvingades arbeta skift med varandra för att få ekonomin att gå ihop och samtidigt ta hand om sonen.

Bild: Stockholmskällan

Mitt dilemma är att jag inte vet hur jag ska skriva och samtidigt beskriva de båda ungdomarnas liv fram till att de två träffas när de läser samma ämne på stadens Universitet och historiens egentliga handling fortsätter med de två ungdomarna.

Ska jag berätta om kvinnan som huvudperson i början på historien eller ska jag berätta hennes förfärliga historia som korta inlägg i huvudberättelsen?

Det andra problemet jag sitter med, är hur jag ska berätta om mannen. Ska jag berätta om honom i jagform eller som en biperson i berättelsen? Det primära är kvinnans berättelse som är det jag vill ha fram.

Jag har hela historien klar för mig i ett tvåhundrafemtiosidigt manuskript. Det enda jag inte får ihop är hur jag ska berätta om kvinnan och mannen.

Jag fick erbjudande om att går en skrivkurs på internat, men plötsligt lades den kursen ner av regionens högerparti. Det finns privata konkurrenter som tar bra betalt och därför inte vill att Folkhögskolan ”ger bort” utbildningen gratis.

Tyvärr har jag som pensionär inte råd att gå högerpartiets vänners oskäligt dyra skrivkurser.

Hjälp!

Vad ska jag göra och hur ska jag göra det, för att gå vidare?

Brev till Stefan Löfven

Hej Stefan!

Du har nu fått nytt förtroende att leda landet Sverige. Jag tillsammans med två miljoner före detta arbetare, numera pensionärer har en önskan. Den önskan består i att du ordnar så att vi pensionärer får tandvård under högkostnadsskyddet. För du vet väl att tänderna tillhör resten av våra sargade kroppar.

Många av oss har det inte så fett som vi blev lovade när vi började arbeta. Jag började arbeta som fjortonåring efter en sjuårig folkskola. Då blev vi arbetare lovade en trygg pension efter ett hårt arbetsliv. Nu vet vi alla, även du Stefan, att det inte blev så av olika anledningar. Bland annat Calle Bildts 1992 och Göran Perssons år 2000. För att inte tala om Reinfeldt 2006 till 2014.

För en vecka sedan gick en fyllning på en kindtand söner. Det innebar att familjekassan direkt tömdes på 1500 kronor. För några dagar sedan rök en annan fyllning à 2230 kronor. Tänk vad min fru och jag hade kunnat göra för dessa pengar. I mars betalade jag 2200 kronor för mina cancermediciner. Då så klart med hjälp av högkostnadsskyddet.

Många av mina vänner som också har ett hårt arbetsliv bakom sig, undrar varför inte tandvård kan läggas under högkostnadsskyddet.

Jag har inga siffror på var det kan kosta samhället då biverkningar av dåliga tänder torde vara ganska avsevärda. Efter att ha lyssnat på vänner som är läkare och tandläkare, torde summan vid byte av hjärtklaffar och andra delikata medicinska åtgärder vara enorma.  

Anna Bäsén skrev om vådan av dåliga tänder i Expressen det den 15 juni 2005. Exempel: Åderförkalkning, hjärtinfarkt, diabetes, stroke, reumatism, inflammatoriska tarmsjukdomar, lunginflammation, demens och graviditetskomplikationer. Hon missade hjärtklaffarna.

Det finns exempelvis en koppling mellan dåliga tänder och höga blodfetter samt högt blodsocker. En ny finsk studie visar att kvinnor med dålig tandhälsa oftare drabbas av havandeskapsförgiftning, får missfall eller för tidigt födda barn.

Forskarna misstänker att en rad allvarliga sjukdomar försvåras eller till och med orsakas av inflammationer och aggressiva bakterier i munnen. Nu satsar svenska forskare på att försöka ta reda på vad sambanden egentligen.

Så du ser Stefan att en misslyckad tandvård på grund av att svenska medborgare inte har råd att gå till tandläkare kan orsaka mycket elände och det är den hårt belastade sjukvården som får ta smällen så att säga.

Därför Stefan är min och mångas högsta önskan i samhället att du lägger tandvården under högkostnadsskyddet precis som resten av kroppen. För Stefan den som säger att Sverige inte har råd med högkostnadsskydd för tandvård är fullständigt ute och cyklar.

Med vänlig hälsning,

Jan Sjöberg (med adress och telefonnummer)

Välkomna till min nygamla blogg

Hej!

Varför bloggar jag?

Lite filosofiskt funderar jag på varför jag bloggar på den här nya WordPress-plattformen? Har jag ett behov av att synas eller finns det andra mer diffusa anledningar? Jag tror att det innerst inne finns ett behov av att prata av mig.

Jag har bloggat under olika skepnader och namn såsom politiker, reseledare och golfspelare med olika namn på flera olika plattformar sedan år 2000, men har nu fastnat för den här WordPress-plattformen och med Blogg 46.

Jag filosoferar ofta om hur naturen fungerar. Hur många vet hur ett vanligt blomblad ser ut och hur det fungerar? Hur naturen fungerar i symbios med vartannat. Det är för mig en osynlig kunskap om vår natur.

Just nu är min kunskap om naturen och sambandet mellan koldioxid och växtlighet ganska bred, men inte så djup. I och med mitt funderande och filosoferande kommer det troligen små texter och bilder om vår fantastiska natur.

Troligtvis blir det även texter och bilder om det märkligaste som finns på jorden – människan. Jag hoppas att det jag skriver kan vara intressant att läsa.

Ha det gott alla.

En dag på jobbet

Idag blev det en liten golfrunda med TT-ligan. Tyvärr hade folket sabbat spelet genom att sprida ut klibbiga kemikalier på greenerna. Jag som redan proppar i mig kemikalier i form av Glivec tycker inte om att vandra omkring i detta kemikaliska elände, så jag spelade bara fram till green och plockade sedan upp min boll.

På hemvägen efter att ha spelat nittonde hålet med vännerna gick jag förbi denna vackra ”fontän”. Den uppmärksamme kan ana mamman med åtta små dunbollar till höger i bilden.

Väl hemma tog jag fram familjens lilla stekjärn för att göra mig en ostpaj. Stekjärnet har en innerdiameter om 12 centimeter. Det är precis lagom för en person.

Så här blev resultatet. Tillsammans med en kopp starkt kaffe, klarar man sig gott fram till kvällens måltid. Idag ville frun att jag ska sno ihop hamburgare med hemlagade biffar, men det kommer troligen i et annat inlägg.

Ha en skön eftermiddag.

Inläggsfrekvens

Frekvensen på inlägg här kommer att variera då vår och sommar pockar på flera andra uppgifter. Dessutom har jag andra uppgifter att skriva, då det ligger några manus som \”behöver\” färdigställas. 

Bilden här ovan är från min lilla skrivplats. Här föds många idéer till insändare och många bokliga idéer.

Håll till godo och lev väl.

Den rikaste mannen i byn

Carl var rik. Mycket rik. Så ofta han fick tillfälle, gav han sig ut på långa rudturer runt sina ägor och njöt av allt han lyckats åstadkomma med sitt liv.

En dag stannade han till vid en praktfull ek, under vilken gamle Hans satt och packade upp sin matsäck.

– Jag ber om ursäkt, jag såg dig inte, sa Hans när han efter en stund tittade upp på ryttaren.
Jag satt just och tackade för den mat jag precis ska börja äta.

Carl tittade på den torra brödbit och magra ost som utgjorde den gamle mannens lunch.

– Om det var allt jag hade att äta, skulle jag inte kännsa mig tacksam, grimaserade han.

– Åh, det räcker så bra för mig, sa Hans med ett leende.

– Men vet du, så märkligt att jag skulle träffa på dig idag, fortsatte Hans. I natt hade jag nämligen en så konstig dröm. Om och om igen hörde jag en röst som sa att i natt kommer byns rikaste man att dö. Jag vet inte om det betyder något, men jag tänkte att det var bäst att jag berättade det för dig.

– Sånt nonsnen, utropade Carl upprört och galoperade iväg.

Men trots att han red både länge och väl, kunde han inte riktigt glömma vad Hans hade sagt. När han kom hem igen, bestämde han sig att för säkerhets skull ringa till bydoktorn. Han förklarade vad som hänt, och bad doktorn komma och undersöka honom ordentligt.

– Det låter som rent struntprat, sa doktorn, men om du vill ska jag naturligtvis undersöka dig.

Efter att ha undersökt Carl från topp till tå sa doktorn:

– Carl, du är frisk som en nötkärna. Det finns absolut ingenting som tyder på att du skuöle dö i natt.

Carl kände sig lugnare, men bad ändå doktorn att hålla honom sällskap unde natten. De spelade kort fram till morgonkvisten, då de slutligen somnade.

Vid niotiden väcktes de av en pojke som kom och knackade på.

– Jag har ett meddelande till doktorn. Han ska genast bege sig till gamle Hans stuga. Hans dog i sömnen i natt.

Den som vill sjunga, hittar alltid en sång.

Se upp och håll avstånd därute.