Sverige – landet baklänges

Följande är en upprepning av ett tidigare inlägg.

Det finns många olika samhällsavstängningar. Sverige anser sig vara ett liberalfeministiskt land och folk ska därför själva bestämma hur de vill handla i denna svåra situation.

Folket i Stockholm satt som vanligt i klungor. Därför hade Stockholm flest döda och smittade av covid-19.

Bild: Folk o Folk

Det värsta med covid-19 i Sverige är alla äldre som smittats hemma och på äldreboenden. Många har dött utan att få någon medicinsk hjälp. I ”bästa fall” fick några morfin för att dämpa sin fruktansvärda ångest under kvävningen vid dödsförloppet. Handlandet borde anses vara brottsligt och åtalbart.

Det är vårdpersonalen som har smittat de äldre. Det beror på att kommuner och regioner – SKR inte har sett till att medlemmarna i föreningen, alltså kommuner och regioner, haft tillräcklig skyddsutrustning, för att dela ut till och skydda vårdpersonalen. Avveckla politikernas enorma lekstuga – SKR!

Vi hade en ”statsminister” ganska lik en annan narcissist, som sålde ut och skänkte bort civil och militär utrustning för en spottstyver. Vi hade tidigare helikoptrar som kunde ha använts vid transport, bekämpning av ubåtar och skogsbränder. Allt är borta.

Tyvärr måste alla våra arbetslösa, sjuka och gamla till skillnad från ”andra grupper” klara sig bäst de kan med pension och sjukförsäkring mycket långt under EU:s rekommendation för existensminimum. Sverige har blivit landet baklänges.

Staten kan inte ge ett öre till någon människa utan att ta det från någon annan människa, och denne måste vara en människa som arbetat och sparat. (William Graham Sumner)

Håll er friska för allt vad ni gör!

Ps.
Konspiratoriskt, tror jag att smittan kommer från ett laboratorium i Wuhan, Kina. Laboratoriet experimenterar med kemiska stridsmedel.
Ds.

Politikers triage av fattiga

Idag jämför jag behandlingen av pensionärer som en samhällets och politikernas forn av triage.

Vid valet 2018 röstade 6,5 miljoner av 7,5 miljoner röstberättigade enligt val.se. Av dessa var det bara 26 procent, alltså bara cirka 1,7 miljoner som satte kryss på sin valsedel. Alltså är 4,8 miljoner ”väljare” skyldiga till det som händer oss i dagens Sverige!

År 2022 kommer det att finnas fler än 2 miljoner pensionärer, alltså i form av svenska medborgare, inom- och utomlands, varav en miljon pensionärer räknas som fattiga enligt EU:s fattigdomsgräns.

Bild: Ulf Ivar Nilsson

Fortfarande har inget av riksdagspartierna ens i sina tankar börjat fundera över pensionärernas frågor (kanske SD). Naturligtvis förstår jag att det är en mycket känslig fråga. Speciellt för de partier som under tiden 2006 till 2014 såg pensionärer som paria och oviktiga i vårt samhälle. Man införde till och med apartheid på nytt. Pensionärer och alla andra.

År 2018 hade 13 procent av Sveriges vuxna befolkning (1 till 1,5 miljoner) låg ekonomisk standard. Bland kvinnor fanns en högre andel än bland män.

Ni politiker som tror att vi pensionärer pratar partipolitik, tror fel! Ni ska veta att tre hundra tusen svenska medborgare bara pratar om sin överlevnad.

– Tre hundra tusen svenska medborgare, kvinnor som män, unga som gamla, försöker få mat för dagen.

– Tre hundra tusen svenska medborgare pratar inte om lyxkonsumtion, utan pratar bara om överlevnad.

– Tre hundra tusen svenska medborgare saknar sjuk- och tandvård då det ligger utanför deras ekonomiska möjlighet.

– Tre hundra tusen svenska medborgare måste ta lån för tandvård då det ligger utanför deras ekonomiska möjlighet.

– Två tusen två hundra kronor för läkarbesök (högkostnadsskydd) ligger långt utanför deras ekonomiska förmåga.

– Två tusen två hundra kronor för dyr medicin (högkostnadsskydd) ligger långt utanför deras ekonomiska förmåga.

Idag när dessa rader plitas ner, är det 344 dagar kvar till ”ödesvalet” den 11 september 2022. Ni politiker som tror att vi pensionärer glömmer (ÅNK),
har rätt. Tyvärr för er politiker, kan vi fortfarande skriva och anteckna.

Vi pensionärer, vi minns därför det ni ljög om, under senaste decennierna! Upprepning vänner, är livets moder.

Ars longa, vita brevis

PS.
Tänk så märkligt Sverige är. Det finns inga pengar till de människor som har byggt Sverige, men det finns hur mycket pengar som helst till individer som förstör, mördar och våldtar svenska medborgare överallt i Sverige.
DS.

Invånare och medborgare

Jag skriver ganska mycket på Twitter och andra medier och förvånas över svenska medborgares okunskap när det gäller normal ”samhällskunskap”.

Bildmakare okänd

Tänk er så märkligt det är att ”svenskar” inte kan skilja mellan svenska medborgare och svenska invånare. Märkligt! Fast, egentligen inte.

Det förekommer mängder av diskussioner angående Sveriges nya invånare kontra svenska medborgare. Under dessa diskussioner har jag jagat fram lite material, med tyngdpunkt på lite.

Här kommer lite information att fundera över inför valet nästa år.

Många länder, däribland Sverige, tillåter en person att ha mer än ett medborgarskap.

I Skatteverkets folkbokföring kan upp till tre medborgarskap registreras, men om ett av dem är svenskt är endast det svenska medborgarskapet registrerat.

Den 31 december 2020 hade 2 686 040 personer, eller 25,9 procent av den folkbokförda befolkningen, utländsk bakgrund. En person med utländsk bakgrund är en person som antingen är född utomlands eller född i Sverige med två utrikes födda föräldrar.

Svenska medborgare 9 473 972

”Känd folkmängd” 10 379 295

Allt enligt SCB 31 december 2020.

Så var det med det vänner.

Mona Walter – kvinna från Somalia

“Swedes will lose Sweden in 50 years”

Som fria individer har vi ett stort ansvar att själva integrera oss, att anpassa vår livsstil till den rådande kulturen i det land vi flytt till.

Om man som många av mina somaliska landsmän väljer att behålla, bevara och till och med stärka sin kultur och religion från hemlandet, minskar naturligtvis chanserna till bra bostad, jobb och skola oerhört mycket.

Unga somaliska pojkar och flickor som i dag växer upp i det svenska samhället, hindras redan från unga år av de djupt religiösa ledarna och somalierna inom islam att bli en del av Sverige.

När jag som 19 åring flydde till detta land minns jag hur jag blev uppmanad att inte beblanda mig med samhället. Islamska ledare och landsmän talade om för mig hur jag skulle bete mig, klä mig och vilka som jag skulle umgås med. Allt för att behålla min somaliska identitet och framför allt min Islamska tro.

Eftersom jag valde en annan väg än många av mina landsmän är jag inte längre välkommen till de somaliska föreningar vi har i Västra Götaland, jag blev helt enkelt för svensk.

Ett levande bevis

Vill man som somalier bli integrerad så är jag ett levande bevis för att det går hur bra som helst. Det är vårt eget ansvar som individer att anpassa oss, informera och lära oss om den nya kulturen vi kommit till.

Sverige är ett fantastiskt land med yttrandefrihet, religionsfrihet jämställdhet mellan könen. Vi har en bra sjukvård och en fantastisk skola. Vi har barnomsorg så att både kvinnor och män kan bidra till familjens inkomst samt även bidra med skatteintäkter till samhället.

Så till mina kära landsmän vill jag rikta några frågor.

I stället för att fråga vad samhället kan gör för er borde ni ställa er frågan vad ni kan göra för det svenska samhället, som en gång gav er skydd då ni som flykting kom hit. Vad kan ni göra för att förändra er situation så att ni i stället för att ta emot bidrag, bidrar till samhället?”

273 dagar i dödens väntrum

En essä om en arbetarkvinnas vedermödor på gamla da’r. En granskning hur äldreomsorgen i kommunerna fungerar. Dödens väntrum som benämning på de särskilda boendena är inte helt fel.

– Den genomsnittliga tiden på ett särskilt boende innan en hyresgäst avlider är 273 dagar. På så vis kan man säga att dödens väntrum är ett relevant begrepp.

Det måste finnas äldreomsorg kvar i de mindre orterna. Lagen om valfrihet, LOV, innebär att privata särskilda boenden koncentreras till centrala städer. Antingen bör LOV avskaffas eller så måste kommunerna skaffa sig styrmedel för var nya LOV-boenden ska etableras.

– Problemet med LOV är att det blir en valfrihet för vårdföretagen men inte för kunderna. Om det inte finns moderna boenden i de mindre orterna tvingas människor att flytta och deras gamla vänner får svårt att hälsa på dem.

– Hur förhåller man sig till de äldre? För något år sedan satsade kommunerna på att utbilda personalen i värdegrunden. Vi är tveksamma till nyttan.

– Kommunerna är sämre på att marknadsföra sina äldreboenden än vad de privata vårdföretagen är, trots att vården är likvärdig.

– Riksdagen har tagit beslut om att det ska finnas ett förebyggande hälsoarbete bland befolkningen oavsett ålder. Att särskilda boenden beskrivs som ”dödens väntrum” är inte helt fel.

Vila i frid.

Vad låg bakom den stora migrationen

Sumerisk avbildning av boskapsskötsel cirka 2500 f.Kr. Foto: TT

I årtusenden har människor av olika härkomst levt nära varandra i Europa. Nu har ett forskarteam med ledning i Göteborg fått drygt 100 miljoner kronor för att ta reda på vad som ligger bakom den migration som började för 8 000 år sedan.

Tack vare de senaste decenniernas vetenskapliga nyvinningar, till exempel DNA-forskningen, har vår kännedom om människans förhistoriska vandringar vidgats och tar inte längre sitt avstamp i hypoteser. Ett färskt exempel är ett internationellt tvärvetenskapligt forskningsprojekt under ledning av Kristian Kristiansen, professor i arkeologi i Göteborg, som precis tilldelats 10 miljoner euro av Europeiska forskningsrådet.

”Det var mycket lättare att försörja familjer genom jakt än genom att underkasta sig det tunga bondeslitet.”

I fokus för forskningen står migrationerna under perioden från 6 000 f.Kr. till 500 f.Kr. Vad kom först – klimatförändringar eller sociala och ekonomiska transformationer? Hur påverkade kulturella och genetiska utvecklingslinjer varandra?

Mot den bakgrunden kan det ha sitt intresse att slå fast vad forskarmajoriteten idag anser om den intressantaste av alla forntida kulturvandringar i Europa, den som resulterade i spridningen av jordbruk. Varför blev vi bönder? Det var mycket lättare att försörja familjer genom jakt, fiske och insamling än genom att underkasta sig det tunga bondeslitets vardag – som visserligen gav underlag för en växande befolkning, men samtidigt låste fast mänskligheten i hårda maktstrukturer.

Reliefer som avbildar plöjning från 2400 f.Kr. i Sakkara i Egypten. Foto: Album/TT

Ursprungligen, när jordbruket introducerades i Främre Orienten omkring 8 000 f.Kr., var det bara ett komplement till insamlingen av vildväxande säd och, så småningom, boskapsskötsel. I ett senare skede spred sig jordbruket till områden där folk – i brist på vildväxande resurser – måste odla mer intensivt för att ha något att leva av vid sidan av den föda djuren gav. En nyckelfas i uppkomsten av storskaliga agrarsamhällen ägde rum när människor övergick till att använda sumpmarker i låglandet vid Eufrat och Tigris och andra problematiska regioner som betesmarker. Det var inte ett förstahandsval. Så länge folk kunde hålla sig till mer fruktbara regioner gjorde de det, men när det blev trångt måste också dessa marker utnyttjas. Här tvingades man arbeta hårdare än förut med att skapa åkrar, men det gav resultat: från och med 5 000-talet f.Kr. anlades allt fler fasta boplatser med jordbruk i dagens Irak och Syrien. Samtidigt blev ekonomierna specialiserade, med renodlade bondesamhällen, där jordbruket stod i centrum, och renodlade nomadsamhällen, i vilka boskapsskötseln dominerade.

Stenålderns jägare konkurrerades ut av nykomlingar vars ekonomi gjorde det möjligt att föda fler människor.

Det var under dessa millennier som det nya sättet att leva långsamt spred sig till Europa, för att efter 4000 f.Kr. också breda ut sig i dagens Sverige. I takt med att korn- och veteåkrarna bredde ut sig angreps buskar och skogar med yxor och eld. Stundom var förändringarna bara tillfälliga. Det hände att skogen fick breda ut sig på nytt eftersom jorden bedömdes som urlakad och ofruktbar, varför bönderna flyttade till nya blivande åkrar.

Länge var det en gåta hur kulturöverföringen gick till. Vissa arkeologer har menat att Västeuropa övergick till jordbruksekonomi på grund av impulser från folk till folk, medan andra har hävdat att det måste ha rört sig om regelrätt invandring. Idag är forskningsläget bättre, mycket tack vare genetiska analyser. När dessa rön jämförs med kunskaperna om introduktionen av jordbruksteknologi står det klart att det inte kan ha handlat om något annat än immigration. Stenålderns jägare och samlare övergav inte sina gamla näringar utan konkurrerades ut av nykomlingar vars ekonomi gjorde det möjligt att föda fler människor. Med start i nuvarande Turkiet sökte sig alltså bönderna under tusentals år västerut och norrut, något som har avsatt markanta spår i vår genetiska arvsmassa.

Illustrationer ur Luttrells psaltare från 1300-talet. Foto: The Print Collector/TT

Det är symptomatiskt för trögheten i utvecklingen att de gamla ekonomierna länge levde vidare parallellt med de nya. Den samlade folkmängden var så liten att det länge fanns gott om plats för alla. Grupper med olika sedvanor, språk och levnadssätt levde tämligen nära varandra i hundratals år, till exempel bönder på bördig slättmark och jägare och samlare vid kuster och sankmarker. Dessutom måste båda ekonomierna bereda plats för ännu fler nykomlingar, till exempel omkring 2 800 f.Kr., då ett beridet herdefolk från den eurasiatiska stäppen anlände och utbredde sitt välde över Nordeuropa – huruvida detta ledde till krigiska härjningar eller om invandringen var fredlig kan vi bara spekulera om. I Sverige hänvisar vi vanligtvis till detta som ”stridsyxekultur”, och det är inte ovanligt att kulturbärarna identifieras som indoeuropéernas anfäder.

Så långt hittillsvarande forskning. Men vad händer när ett nytt, välfinansierat forskarlag tar sig an stora mängder icke-granskad data? Får vi skriva om historien igen?

Dick Harrisson
Publicerad 2020-11-15

Läs inlägget på Svenska Dagbladet.

Ålderism mer aktuellt än någonsin

Lars Andersson professor i gerontologi (läran om det friska åldrandet) och grundare av begreppet ålderism som nu diskuteras mycket i medierna.

Vad menas med ålderism?
– Det är ett begrepp som innefattar både fördomar, stereotypa föreställningar och diskriminering. Ålderism kan jämföras med begrepp som rasism eller sexism. När man har ett samlande begrepp för vissa företeelser är det lättare att se strukturella mönster. Annars blir det lätt att man gör enskilda iakttagelser som man reagerar på, men ändå inte kopplar ihop, trots att det kan handla om ett strukturellt problem. Samhället kan på så vis få syn på problem som inte har uppmärksammats tillräckligt. Därför var det viktigt att skapa begreppet ålderism.

Du använde begreppet ålderism första gången för flera år sedan men det är först nu det uppmärksammas.
– Ja, den allra första gången var 1997 när jag skrev en rapport och introducerade begreppet. Sedan gick det några år. Då skrev jag ett kapitel om ålderism i en antologi om åldrandet. Och 2008 kom min bok Ålderism ut. Men det var först tidigare i år när Sveriges pensionärsförbunds tidning Veteranen skrev om begreppet som debatten fick fart. Då hakade en massa andra medier på. Det effektivaste sättet att få spridning på sin forskning är att journalister läser vad andra journalister skrivit.

Kan du ge exempel på ålderism?
– Åldersdiskriminering inom arbetslivet, till exempel. Att arbetsgivaren anser att du är för gammal för ett jobb vid en viss ålder, eller att du måste gå i pension vid 65 eller 67 år även om du är fullt frisk och verkligen vill jobba kvar. Ålderism finns också inom medierna, på teve kan man få intrycket att det inte existerar människor över sextio år, de är nästan osynliga.

– Inom sjukvården får man till exempel inte vara blodgivare efter 65. Och inom äldreomsorgen är det alldeles för ofta andra som bestämmer ens vanor. Till stor del har människovärdet med bemanning att göra. Ska vi acceptera att gamla människor bäddas ner kl 17 och att de inte själva får bestämma vad de ska äta?

Hur ser du på att ålderism nu börjat diskuteras?
– Att få forskningen spridd ut till allmänheten är ju universitetens tredje uppgift så det är förstås glädjande att ens forskning uppmärksammas. I det här fallet kanske det i bästa fall också kan leda till en förbättring i samhället.

Vid vilken ålder blir man ”äldre”?
– Det är väldigt flytande, det beror på sammanhanget.

Lars Andersson

Eva Bergstedt 2011-06-20

Politiker och politiker

Jag funderar ofta över politikerrollen i vårt ädla svenska samhälle och har kommit fram till följande. Det finns enligt mitt förmenande och enligt min ganska vida erfarenhet två diametralt skilda politiker.

Den ena gruppen politiker, vilka idag 2021 är ett snabbt sjunkande antal. Det är gruppen hederliga politiker som vill Landet Sveriges väl, ve och framtid. Den här gruppen politiker är oftast pålästa och kunniga. Ett typiskt exempel är Magdalena Andersson.

Den andra gruppen politiker, vilka idag 2021 är ett är snabbt stigande antal. Det är politiker som gärna går över ”kroppar” (lik) för att nå arvodesstinna positioner. Denna stigande grupp politiker saknar oftast empati, kunskap och utbildning. Enligt mig är Ulf Kristersson M, Märta Stenevi Mp och Per Bolund Mp sådana.

Min hemula fråga är hur Sverige ska göra för att få fler politiker från första gruppen och färre politiker från andra gruppen?

Ett sätt, är att kryssa för presumtiva politiker långt ner på valsedlarna. Gärna de sista namnen på valsedlarna. Anledning är att det är de personerna som har idéer och våga framföra sina idéer. Därför sist på valsedlarna.

Troligen får vi helt andra politiker då. Troligen får vi politiker med mål i mun. Troligen får vi politiker med mål i sikte. Troligen får vi politiker som vågar utmana dagens blinda och döva politiker.

Kan ni tänka er det scenariot?

Vid valet 2018 var det endast 26 procent av 6,5 miljoner väljare som orkade sätta kryss på valsedlarna. Alltså skall vi anklaga de 4,8 miljoner väljare som inte orkade sätta kryss på valsedlarna, för att Sverige ser ut som det gör idag.

Ni behöver absolut inte hålla med om mitt resonemang, men fundera gärna ett tag på min sköna tanke.

För Sverige i tiden!

Well, fuck the people!

Om den nya feodalismen

Feodalismen är ett samhällssystem som de flesta bland oss förknippar med Europas medeltid. Jag ska inte ge mig in på att försöka beskriva detta komplicerade system av rättigheter och skyldigheter, utan bara konstatera att kärnan är att människor föds in i sin egen klass och att den sociala rörligheten är näst intill försumbar. Överst finner vi kungen eller kejsaren. Över honom råder endast Gud. Därunder adeln och prästerskapet. Längs ner befinner sig allmogen, som mestadels är livegen. Det är den som via sitt arbete försörjer adeln och kyrkan. Vi brukar säga att Sveriges bönder aldrig var livegna, men det är mera en grad- än artskillnad.

En ny samhällsordning tar form med industrisamhället. Fokus flytas från landsbygdens bönder till städernas och tätorternas arbetare. Europa får under andra halvan av 1800-talet och 1900-talet ett samhälle uppdelat så att den ena (lilla) klassen lever på sitt kapital medan den andra (stora) lever på att sälja sitt arbete till kapitalisterna. Detta samhälle utgör startrampen för den moderna samhällsformen: den meritokratiska demokratin, 1900-talets ideala samhällsform. Där blir det möjligt för begåvade och talangfulla medborgare att göra en klassresa. Den sociala rörligheten är lika hög i detta moderna samhälle som den var låg i feodalsamhället. Som resultat får vi i Västerlandet det konsumtionsorienterade högteknologiska välfärdssamhälle, som inte kunde ha uppstått i någon av de tidigare samhällsformerna. Dessa premierade inte den sociala rörlighet som är nödvändig för att de mest begåvade ska få en chans att praktisera sina talanger.

Rubriken Den nya feodalismen syftar på att ännu en ny samhällsform nu växer fram, där den sociala rörligheten bromsar in. De som befinner sig längst ner i samhällshierarkin, den urbana egendomslösa massan, sitter lika hopplöst fast i sin egen livssituation som feodalsamhällets lantarbetare och livegna bönder. Är du barn till invandrare, nöjer dig med grundskolan och bor i mångkulturell storskalig förort, räkna med att du får hanka dig fram som lågavlönad, eller arbetslös och bidragsförsörjd. Alternativet är att satsa på en kriminell karriär.

Det är kanske inte fullt ut så dystert för etniskt svenska ungdomar, men på bostadsmarknaden är de lika chanslösa som invandrarungdomarna. Ser vi oss om i världen hittar vi denna nya samhällsklass av urbana egendomslösa unga människor över hela världen, i synnerhet i de största städerna. Ofta är de desperata och de mer företagsamma bland dem beredda att våga livet för chansen till en framtid i Europa. Majoriteten lever dock utan chans till ett bättre liv.

Techbranschen är det stora undantaget. Den är fortfarande skoningslöst meritokratisk. Jeff Bezos, Bill Gates och Elon Musk – för att nämna tre av världens rikaste och mest framgångsrika techentreprenörer, är inte bara högintelligenta utan också exceptionellt kreativa. De har tagit sig fram till sina världsledande positioner på sin begåvning.

Det förvånar inte att IQ-snittet inom Silicon Valleys techindustri lär ligga över 130. Det är inte bara förklaringen till framgångarna utan också till att försöken att starta Tech-miljöer på andra håll inte lyckats särskilt väl. Det räcker inte med att pumpa in pengar och kratta manegen. Toppbegåvningarna måste också känna sig lockade och bli tillräckligt många för att skapa ett fungerande kollektiv.

För att komplettera med ett svenskt exempel på techindustrin, kunde man i Svenska Dagbladet torsdagen den 5 augusti läsa om ett svenskt techföretag vid namn Sinch. Det är så gott som helt okänt, trots ett börsvärde på 120 miljarder. Sinch är det bolag som gör att vi får påminnelser i mobilen om att gå till tandläkaren, eller från Ubertaxin som väntar på gatan utanför. Det är således avsevärt högre värderat än Electrolux, där börsvärdet stannar på 70 miljarder. Inte bara Sinchs grundare har blivit extremt rika utan det gäller också för dem som köpt aktier. Kursen har gått upp över 900 procent på två år och det senaste året har aktien rusat över 120 procent.

För den stora massan är techindustrin ett meritokratiskt undantag. För majoriteten gäller att den under den nya feodalismens välde packas ihop i urbana utkanter, där den sociala rörlighet, den som var 1900-talets framgångsrecept, i stort sett stannat av. Man blir kvar i den klass där man är född. Ser vi till universitetsvärlden, där framtidens samhälle först visar sig, är det inte längre lika tydligt dina talanger utan ditt kön, din etniska tillhörighet och din sexuella läggning som bestämmer din position i samhällshierarkin och möjligheten att klättra.

Hur värdefull blir en examen från Berkley eller Harvard, om det viktigaste kriteriet för att bli antagen för studier där, är vilken etnisk grupp man tillhör? Kvoteringen banar väg för det nya feodala välde, där det är viktigare vem du är, än hur du presterar.

Kvoteringssjukan breder ut sig. Det skrämmande är att inte bara universitetsvärlden utan också stora företag börjat könskvotera sin personal. Inom flyget bör 50 procent av piloterna vara kvinnor och dito för kabinpersonalen, men då gäller det männen. Säkerhetstänkandet får stå tillbaka trots att det enda som borde spela roll är kompetensen. Strunt samma vilken hudfärg, vilket kön och vilken sexuell läggning piloterna har. Jag är övertygad om, att frågade man resenärerna, så skulle majoriteten också tycka det – om frågan formulerades hederligt förstås. Men så fungerar det allt mer sällan, att företag prövar om det är av intresse för deras kundkrets, när de vill godhetssignalera. Demokratiskt förankrade beslut går kräftgång och det gäller inte bara inom den kommersiella världen utan också inom den politiska. Vi har fått en överhet som tycker det är sin ordning att bestämma, utan att tillfråga sina kunder, klienter eller väljare.

De kvaliteter och värderingar som i den meritokratiska demokratin tillhörde och förvaltades ett samhälles medelklass – borgarna – har förklarats vita och rasistiska. I själva verket är det tvärtom, eftersom där kan man bli medlem genom att meritera sig. Nu, under det framväxande feodala väldet har du svårt att göra karriär om du är av fel sort.

Också den myndighetspolitisering som i synnerhet svenska socialdemokrater driver, lägger hinder i vägen för meritokratin. Så länge vi har en socialdemokratisk regering måste du vara socialdemokrat för att bli toppchef i en av de ungefär 200 svenska myndigheter som är direkt underkastade staten. Många har frågat sig hur det kom sig att Dan Eliasson blev chef för myndighet efter myndighet trots att han inte lyckades särskilt väl. Först migrationsverket, därefter försäkringskassan. Han var rikspolischef i fyra år och sedan generaldirektör för MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

När han där fick silkessnöret på grund av att han tog sig stötande friheter, placerades han på regeringskansliet, där han har ännu närmare kontakt med den svenska regeringen. Varför har denna lågpresterande byråkrat varit så omhuldad av socialdemokraterna? Kan det hänga samman med att han som tidigare Säpochef sitter på information som socialdemokraterna inte vill offentliggöra? Kanske, men den mest troliga förklaringen är att hans uppgift har varit att politisera de stora myndigheter han basat för, genom att tillsätta gentemot socialdemokraterna lojala ledningsgrupper och chefstjänstemän. På så sätt kan socialdemokraterna behålla en betydande makt över Sveriges myndighetsväsen, även om de inte sitter i regeringen.

Det prästerskap som i det medeltida feodalväldet hade makten över offentligheten, har i dag ersatts av en politiskt korrekt och politiserad samhällsklass, vars ortodoxi bestämmer vilka som har tillgång till offentligheten. Det är inte de som diskuterar de viktigaste samhällsfrågorna och heller inte de som har de bästa lösningsförslagen på samhällsproblemen som vistas där. Tillträdet styrs istället av vem du är. Vad du säger är av underordnat intresse. Mycket av det som sägs i dagens svenska offentlighet är ointressant, ogenomförbart och världsfrånvänt, när det inte är ren lögn eller hyckleri. Det avgörande är om det är förenligt med den nya ortodoxin. Så länge rätt personer uttrycker sig korrekt behöver det varken vara sant eller intressant. Och på den andra sidan av den bråddjupa klyftan: Det som förs fram på någon av dissidenternas plattformar får på inga villkor lyftas in i systemmedias offentlighet.

Konsekvensen blir att den viktiga samhällsdebatten inte förs i den offentlighet som folkmajoriteten tar del av utan i offentlighetens Gulag, det vill säga på internet. Gud nåde den offentliga person som hämtar information eller argument från Gulag och för fram dem i systemmedia. Aktörer från dessa båda världar tillåts inte ens dricka en kopp kaffe tillsammans, i varje fall inte om de tillhör systemmedias offentlighet. Där är lögner tillåtna, så länge de inte utmanar ortodoxin. Ett exempel är de som ifrågasätter klimathotet och klimattyranniets framväxt. Det hjälper inte att deras invändningar är vetenskapligt förankrade. De förvisas till Gulag.

Ännu svårare är det att föra fram synpunkter på covidrestriktionerna. I den medicinskt mycket ansedda American Journal of Therapeutics har nyligen två världsledande brittiska biostatistiker, Andrew Bryant och Tess Lawrie, publicerat en studie, utförd i 15 länder med 3 400 personer.

Den visar att det vanliga och mycket billiga läkemedlet Ivermektin har mycket god effekt mot covid-19. Det finns fler bevis på dess goda effekt än för något annat behandlingsalternativ. Ivermektin lindrar covid och förhindrar dödsfall.

Är detta sant, och bevisen ökar snabbt för att det förhåller sig så, innebär det att lockdown, munskydd, isolering och alla övriga dramatiskt begränsande åtgärder som tillämpas över hela världen, kan skrotas. Det sker emellertid inte. I det påstått fullvaccinerade Israel kör de till och med ansiktsigenkänning, för att kolla om invånare bryter mot karantänförbudet.

Medierna fortsätter att sprida bilden av covid som en livsfarlig pandemi. De skriver inte om Ivermektin, eftersom alla är överens om att viktigast av allt är att vaccinera hela världens befolkning och, som det förefaller, att införa covidpass. Ges dessa global giltighet, delas världens befolkning in i två kategorier: de lydiga och de olydiga, varvid de senare kan straffas och få sin tillvaro begränsad på olika sätt. Till ett globalt datoriserat register över hela världens befolkning kan belönings- och kontrollsystem knytas, av det slag som vi redan känner från Kina. Håkan Boström har beskrivit det i Göteborgsposten.

Det handlar om ett socialt belönings- och bestraffningssystem där varje medborgare tilldelas ett digitalt konto med startsumman 1 000 poäng. Sköter de sig, konsumerar rätt och umgås med rätt människor får de pluspoäng. De som inte betalar sina räkningar i tid, går mot rött ljus, umgås med fel personer eller är kritiska mot regimen får minuspoäng. Höga pluspoäng betyder en mängd förmåner, rabatter och resemöjligheter. Målet är att forma den totalt lydiga och därmed också lyckliga (?) människan. Det digitala kontot styr till och med medlemskapet i olika dejtingsajter och tanken är att koppla det till miljontals gatukameror med ansiktsigenkänning. Pekingregimen kallar systemet för ”harmoniskt”. Tydligare kan knappast totalitär kontroll gestalta sig. Människorna ska förmås kontrollera sig själva och sina grannar så som systemet önskar. Det är maktens önskedröm och mänsklighetens mardröm. En mardröm som just nu tar konkret form i Kina.

Kina är inte ens till namnet en demokrati och Europa har begåvats med en ny feodal samhällsklass. På ett självklart sätt tror dess medlemmar sig veta vad som passar bäst för folket. Denna framväxande samhällselit har bara en diffus uppfattning av vad demokrati är. Kanske det handlar om värdegrunden och mänskliga rättigheter? För dem är demokrati bara ett ord som de klistrar på sina egna åsikter, när de tycker det finns anledning.

Ett sista exempel: Den nya bensin som införts, påstås vara bra för klimatet. Om det är sant eller bara symbolpolitik, det är fel fråga. Vad folk i gemen tycker är också irrelevant. Verkningsgraden blir lägre men inte priset. Detta vill naturligtvis inte bilisterna ha, varför skulle de vilja det? Det rör inte den nyfeodala samhällsklassen i ryggen. Den anser sig veta vad som är bäst både för folket och för världen, så den har inget intresse av att utsätta sin övertygelse för något demokratiskt test.

Det vi kan förvänta oss är en ny fiendskap. Den nyfeodala klassen blir mer och mer övertygad om att vanligt folk har fel åsikter, De gillar ju att leva segregerat, de tar avstånd från den mångkulturella fantasin och de flesta tvivlar på att världen går under om tio år, såvida inte något radikalt görs åt klimatet. De är också så rasistiska att de skyller invandrarna för det gängrelaterade våldet. Well, fuck the people! – som det heter på globalisternas favoritspråk.

Karl-Olov Arnstberg

Karl-Olov Arnstberg’s Blog

Räkenskapens dag

Barn och föräldraansvar

När jag möter barn i skolan, ser jag tre kategorier barn. Den ena kategorin är de barn där blicken lyser av nyfikenhet. Dom ser sig nyfiket runt och vill vara med på allt som händer runt dem.

Den andra kategorin är ”normala” barn, genomsnittsbarnet, som kommer till skolan med en vad jag kan se normal inställning till det mesta. En normalt nyfiken på saker och människor. Dessa barn har en ”normal begåvningsnivå”.

Den tredje kategorin barn kommer till skolan med nedböjt huvud. När dom blir tilltalade kan det hända att dom tittar upp med en lätt skrämd blick, eller blicken är stum – nästan kall. Nästan som om barnet går i dvala. Blicken ser oftast ointresserat rakt fram. Som om det inte finns minsta glädje i deras liv. Som om livsljuset i blicken slocknat. Det är hemskt att se dessa barn.

Att se ett barn, som precis har börjat leva, bete sig som om livet vore slut, verkar vara både grymt och orättvist.

Därför funderar jag över föräldrars roll för barns utveckling. Kan föräldrars roll vara avgörande för barnens studier och intresse för sin omgivning? Ger föräldrar med högre utbildning mer stöd och hjälp till sina barn än vad föräldrar med lägre utbildning gör.

Det finns forskare som påstår att skoltrötthet beror på en lättare form av dyslexi. Det finns också de forskare som ser barns lärande som ett problem för skolan. Där samhället och framförallt lärarna har en stor del av ansvaret.

Den synen på skolan och barnen måste anses vara lite udda då barnen är i skolan genomsnittligt ca 6 av dygnets 24 timmar. Resterande 18 timmar har föräldrarna, sitt ansvar. Eller borde ha ansvaret.

Föräldrarna är en stor del av och en resurs vid barns utveckling. De är det stora stödet och föredömet. Då bör alltså barnet vara mer tillsammans med sina föräldrar och sina vänner.

Min tanke och dröm är att samhället och framförallt barnens föräldrar, bör försöka göra våra barn till trygga vuxna.

Idag med många oroliga barn, är det tveksamt om samhället och föräldrarna lever upp till det. Ibland går karriären före barnen.

Vi lär inte för skolan utan för livet!