Med en dåres envishet

Med en dåres envishet försöker jag påtala hur fattiga pensionärer blivit misshandlade av högerkrafter i Sveriges riksdag under tid.
Det är strax val.

Allt fler pensionärer har utöver grundpension också inkomstpension från arbete och kommer att få en hygglig ekonomisk standard som pensionärer. Men samtidigt blir de klasskillnader som finns i yrkeslivet inte mindre påtagliga vid pensioneringen. Arbetslöshet, dåliga arbetsvillkor, otillräcklig utbildning, svag ekonomi och otrygghet tidigare i livet präglar också livsvillkoren som pensionär. Många äldre kommer fortfarande att leva under knappa förhållanden.

Vi ska ha ett starkt, gemensamt pensionssystem. Alla ska kunna lita på att pensionssystemet ger en trygg inkomst på ålderns höst. Pensioneringen kommer efter ett långt arbetsliv där man har satt av delar av sin lön till pension. Självklart har man då rätt att kräva att man får ut tillräckligt med pension för att kunna leva ett drägligt liv.

En grundläggande förutsättning för att pensionerna ska höjas är att många människor jobbar. Att bekämpa arbetslösheten även för de som lever på vår välfärd idag, är därför viktigt även för pensionerna. Ju mer pengar som kommer in i pensionssystemet, desto mer kommer ut i form av pensioner.

En växande grupp svenska medborgare riskerar att få mycket låga pensioner till följd av att de utförsäkrats, ställts utanför arbetsmarknaden en längre tid och/eller tvingas arbeta till väldigt dåliga löner. Alldeles för många slits dessutom ut i arbetslivet och tvingas sluta i förtid. Arbetslivet måste vara så utformat att människor faktiskt orkar jobba fram till 65-årsdagen. Idag kanske till 70-årsdagen enligt högerpartiet M.

Vi ska inte glömma hur Cale Bildt 1993 gav all världens pensionärer rätt till svensk pension efter att ha vistats i Sverige under tre år.

Det behövs därför en grundligare analys av vilka effekter de senaste årens förändringar riskerar att få för pensionssystemet. Denna bör ske i nära dialog med arbetsmarknadens parter och genomföras inom ramen för den breda pensionsöverenskommelsen över blockgränserna. Syftet bör vara att trygga goda pensioner och samtidigt slå vakt om ålderspensionssystemets långsiktiga ekonomiska stabilitet.

Bostadstillägget och det särskilda bostadstillägget till pensionärer är viktiga för ålderspensionärer med låga inkomster.
80 procent av låginkomstpensionärerna är kvinnor och fler kvinnor än män är också i behov av bostadstillägg.

Inför valet 2010 föreslogs att bostadstillägget skulle höjas och vi välkomnar att regeringen nu har följt vårt förslag. Samtidigt kan vi konstatera att dåvarande regerings åtgärder inte på något sätt kompenserade den klyfta i beskattning som regeringen skapat. Det är viktigt att den som har rätt till bostadstillägg nås av information om möjlighet att ansöka.

Den borgerliga regeringen valde under sina mandatperioder att sänka skatterna med nära 100 miljarder, för de rikaste. Att investera i viktiga äldrepolitiska reformer går för oss före stora skattesänkningar.

Pension är uppskjuten lön – inte bidrag. Men pensionärer betalar idag mer i skatt än personer som arbetar, vid lika inkomster. Vi accepterar inte denna skillnad, utan vill successivt sluta denna klyfta genom att höja grundavdraget för pensionärer.

Vi sa nej till regeringens försämrade högkostnadsskydd från 2012 för besök i sjukvården, tandvård och för läkemedel. De som besöker sjukvården ofta och är beroende av många mediciner – ofta äldre – får betala försämringarna medan de rika och de som aldrig eller ganska sällan besöker sjukvården slipper försämringar helt.

”Migranter” får akut sjuk och tandvård för 50 kronor. Papperslösa får allting gratis, då de ”saknar medel”. Papperslösa kan till och med räkna men att bli transplanterade om det skulle behövas. Samtidigt frågar vårt etablissemang varför så få fyller i dokument om att ge bort organ vid sin död.

Den generella välfärden är baserad på följande huvudprinciper:
– Tillgänglig för alla på lika villkor. Fördelning efter behov och inte efter köpkraft.
– Hög kvalitet.
– Inkomstrelaterade socialförsäkringar och pensioner.
– Solidarisk finansiering genom skatter.
– Demokratiskt huvudmannaskap som ger medborgarna insyn, kontroll och möjlighet till utvärdering.

Upprustningen av försvaret krockar med vindkraften

Kriget börjar på allvar märkas i svenska plånböcker. En liter diesel kostade på onsdagen makalösa 28 kronor. I södra Sverige nådde elpriset den nya rekordnivån 7:34 kronor på tisdagsmorgonen, trots det milda vårvädret, som en följd av kraftigt höjda gaspriser i Europa. (Kopierat inlägg)

SÄLLSYNT. Under 2021 sade Försvarsmakten nej till 83 procent av tillståndsansökningarna för att bygga havsbaserade vindkraftverk som myndigheten hanterade. Det lär inte bli lättare att få tillstånd när försvaret nu ska växa kraftigt. Foto:Johan Nilsson/TT

Men bedömare varnar för att vi bara har sett början. Ryssland har ännu inte besvarat de energiembargon som USA, Kanada och Storbritannien införde i veckan.

Bryssel går hittills mindre aggressivt fram. EU-kommissionen lade på tisdagen fram en uppdaterad strategi för att successivt minska medlemsländernas beroende av rysk energi fram till 2030 med förslag som att bygga ut infrastrukturen för flytande gas (LNG) och satsningar på energieffektivitet. 

Men framför allt vill EU-kommissionen att tempot i utbyggnaden av förnybara energikällor, som vindkraft, ska öka.

Den svenska regeringen ser sedan tidigare vindkraften som central för vår framtida elförsörjning, och förespråkar särskilt den till havs. I mitten av februari presenterade energi- respektive miljöministern Sveriges första havsplaner med utpekade områden för potentiella vindkraftsparker, för att snabba på utbyggnaden. 

Tillståndsprocesserna ska förenklas och Energimyndigheten får ett år på sig för att identifiera fler områden.

För aktörer i branschen var nyheterna välkomna, även om detta borde ha skett för länge sedan. Med uppdaterade havsplaner hade vindkraftsbolag sannolikt sluppit lägga år av arbete och stora summor i onödan på projekt som senare fått avslag på tillståndsansökan.

Men frågan är om de nya havsplanerna kommer att användas. Sedan de presenterades har som bekant saker skett i Sveriges närområde som kastat omkull tidigare sanningar. Det gäller på energiområdet, men framför allt europeisk försvarsförmåga. 

Rysslands agerande väntas leda till rejält upprustade försvar, exempelvis i Tyskland – men även i Sverige, där oppositionen nu kräver försvarsanslag på 2 procent av BNP. Det vore fullt rimligt, med tanke på hur försummat försvaret länge har varit.

Det är dock mer tveksamt hur en sådan massiv utbyggnad av försvaret ska kunna kombineras med en lika massiv utbyggnad av den havsbaserade vindkraften.

Faktum är att försvaret redan innan krigsutbrottet sade nej till de flesta remisser om att bygga vindkraftverk till havs. Under förra året nekades 20 av 24 ansökningar, 83 procent, enligt myndighetens årsredovisning.

Den officiella orsaken är att vindsnurrorna bedöms ”medföra risk för skada på riksintressen för totalförsvarets militära del”. 

Försvarsmakten har en mindre katalog av verksamheter som utgör dessa riksintressen. Det handlar om lågflygningsområden, som utgör 16 procent av landets yta, sjöövningsområden, skjutfält, flygfält, väderradar och områdena runt dessa. Och så tillkommer en okänd mängd sekretessbelagda riksintressen.

Försvarsmaktens produktionschef, generallöjtnant Johan Svensson, uttryckte det hela kärnfullt i en SVT-intervju i höstas: ”Det beror på att den havsbaserade vindkraften i vissa fall har en negativ inverkan på vår förmåga att försvara Sverige.”

Det är ett argument som är svårt att säga emot. Särskilt nu. 

Enligt miljöbalken är det inte ens möjligt. Försvarsintresset trumfar andra riksintressen om de krockar, inklusive Sveriges framtida energisäkerhet.

I slutet av januari genomförde försvaret den senaste revideringen av riksintressen. Med motiveringen att ”Försvarsmakten ska kunna tillväxa i enlighet med försvarsbeslutet” utökades de skyddsvärda områdena. 

Bland annat utökades riksintresset runt Tåme skjutfält i Skellefteå kommun med hänvisning till återinrättandet av två norrländska regementen.

Men försvarsbeslutet från 2020 är i och med Rysslands attack mot Ukraina på flera sätt överspelat. En ny säkerhetspolitisk analys ska göras och försvaret väntas växa betydligt mer. 

Därför är det troligt att listan med riksintressen kommer att växa i samma takt. Att marinen vill kunna bekämpa ryska ubåtar överallt, utan att behöva ta hänsyn till om de gömmer sig vid en nybyggd vindkraftspark. 

I ett mejl bekräftar Försvarsmakten att behovet av sådana områden kommer att öka kraftigt fram till 2030.

Risken är med andra ord stor att det blir ännu svårare för vindkraftsbolag att få tillstånd framöver. Regeringen bör därför snarast ta fram en plan B för den svenska elförsörjningen. 

Är det kanske dags att ge kärnkraften en ny chans?

Frida Wallnor

Hela inlägget här >>>

Repris om bristande kommunikation

Jag tittar på ”Folk och försvar” som handlar om ett nytt betänkande angående behovet av vård vid krissituation. Militära försvaret och civilförsvaret var överens om att det är huvudlöst med Sveriges 21 regioner. Bristen på kommunikation orsakar Sverige stora problem.

Jag har diskuterat kommunikation med personal inom sjukvård, äldrevård, hemsjukvård, och distriktssjukvård, inom flera regioner i Sverige.

Den samstämmiga åsikten vid dessa diskussioner är att alla institutioner i Sverige saknar ett nationellt patientjournal- och kommunikationssystem!

Bild: IVO – Kommunikationsbrister inom sjukvården

Idag året 2021 finns det näst intill oändligt många olika journalsystem och kommunikationssystem inom de olika vårdinstitutionerna. På samma platser finns det oräkneligt många pärmar med sidor fulla av viktiga anteckningar om patienters behandlingar och deras mediciner.

Det är pärmar som om de fanns i datasystem skulle vara mycket värdefulla för parterna inom vårdens alla intressegrupper. Idag får vårdens personal använda telefoner, kopiatorer och faxar för att kommunicera journaler, med allt var det kan innebära av missförstånd och misstag.

Min hemula fråga är om och när Sveriges 21 regioner och 290 kommuner ska ta första steget mot ett nationellt journal- och kommunikationssystem?
I grunden är kommunikation fullständigt fundamentalt i samverkan mellan människor i den privata såväl som i den professionella sfären.

Vi, cirka två miljoner pensionärer vill känna oss lika trygga i både Ystad och Karesuando, om vi skulle bli sjuka. Det gör vi knappast inom dagens sjukvård, med olika journalsystem och kommunikationssystem.

Varken de privata eller regionala sjukhusen, vårdcentralerna och kommunala vårdinrättningarna kan – eller vill, kommunicera med varandra. Kom då ihåg att vi befinner oss i slutet av 2021!

Jag hoppas innerligt och uppriktigt att politiker inom regioner och kommuner blir riktigt sjuka, och blir riktigt sjuka på platser, där det saknas journaler. Kanske – och kanske först då, dessa riktigt sjuka politiker – om de överlever det vill säga, tar tag i kommunikationsfrågan.

Läs vad IVO skriver om Kommunikationsbrister inom sjukvården.

Observera gärna – att en full mage inte bryr sig om att studera.

Jag önskar er en värdig sjukvård. 

Repris om regionindelning

Jag tittar på ”Folk och försvar” som handlar om ett nytt betänkande angående behovet av vård vid krissituation. Militära försvaret och civilförsvaret var överens om att det är huvudlöst med Sveriges 21 regioner. Bristen på samarbete mellan regionerna orsakar Sverige stora problem vid kriser.

Jag förvånas storligen över förslaget om ny regionindelning. Om landskapen nu nödvändigtvis skall delas in i något, så varför inte dela in Sverige i de naturliga regionerna Götaland, Svealand och Norrland. Då blir uppdelningen både geografiskt som klimatmässigt riktigt.

Götaland består idag av 10 landskap med en yta om ca 98 tusen kvadratkilometer.

Svealand består idag av 6 landskap med en yta om ca 91 tusen kvadratkilometer.

Norrland består idag av 9 landskap med en yta om ca 260 tusen kvadratkilometer.

Min tanke är att föra över Härjedalen, Hälsingland och Gästrikland till Svealand. Då vi får en mer distinkt geografisk landsindelning.

Det tätt boende Götaland kan bevaras som det är, medan Svealand blir något större med 9 landskap och en yta om ca 120 tusen kvadratkilometer. Mycket av denna yta består av skog.

Likadant blir det med Norrland som fortfarande och trots minskad landsyta med de 30 tusen kvadratkilometer som överförs till Svealand fortfarande är mycket stort.

Befolkningsmässigt ändras inte förhållandena väsentligt, då Götaland har 4,6 miljoner invånare. Dagens Svealand har 3,9 miljoner invånare. Norrland har 1,2 miljoner invånare.

Vid mitt förslag till indelning skulle Svealand få 4,1 miljoner, medan Norrland skulle få runt 0,9 miljoner invånare. Jag är inte säker på att minskad folkmängd skulle påverka Norrland något nämnvärt.

Jag tänker främst på sjukvårdsmässigt regional indelning. De regionala transporterna skulle bli något mer likvärdiga. Om man nu som jag tänker på helikoptertransporter, vilka oftast sker med hjälp av Norges helikoptrar, eftersom det är de som fungerar i vår fjällmiljö.

Detta är ett förslag så gott som något annat om man nu ska lägga en massa pengar på ganska meningslösa regionindelningar. Batras stockholmare tänker ”ibland” rätt, men när de då tänker rätt, så tänker de mycket smått!

Berusningen av politiska arvoden

Jag läser om hur Sveriges 290 kommuners politruker alla kategorier och politiska ”partier”, nu positionerar sig inför val till alla lukrativa poster med fantasiarvoden. Tänk om politrukerna hade intresserat sig för att förändra och förbättra Sverige till ett humant samhälle för alla svenska medborgare?

Som jag tidigare har framhållit så hade 7,5 miljoner röstberättigade möjlighet att rösta fram en riksdag och regering värd namnet år 2018. Av de 7,5 miljoner röstberättigande, var det endast 6,5 miljoner som tog chansen att rösta. Av de 6,5 miljoner som lade sin röst i lådan, var det endast 26 procent satte kryss på sina valsedlar.

Jag påstår seriöst att det är 74 procent av de röstberättigades fel att vi har den riksdag och den regering vi har sedan 2018. Alltså är det 4,8 miljoner svenska medborgares fel med det som händer i Sverige idag. Försök inte inbilla någon något annat.

Jag påstår även lika seriöst att det är en form av valfusk att inte sätta kryss på valsedeln, för då bestämmer politikerna vilka politiker de vill ha på de främsta posterna i fullmäktige, styrelse och nämnder. Naturligtvis även i de kommunala bolagen. Inte vi väljare.

I Danmark ingår samtliga partier på en och samma valsedel, på vilken man sätter ett kryss vid det parti eller den partikandidat man vill rösta på. Därför är det är svårt att fuska med gömda valsedlar och annat fuffens i Danmark.

Naturligtvis känner politrukerna en viss berusning når de får sig tilldelade ett flertal politiska platser. I min kommun finns det politruker som har fler än 20 politiska uppdrag. Hur man seriöst kan sköta så många uppdrag är för mig en gåta. Det är därför vi har det samhälle vi har idag. Med maktberusade och avtrubbade politruker.

”Det värsta är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas likgiltighet”. (Martin Luther King

Svenska politruker borde lära av Arnold Alois Schwarzenegger: ”jag är inte politiker, jag är mina väljares tjänare!”.

Absentem laedit, qui cum ebrio litigat.

Varje dag ska vara brottsoffrens dag

Bild från en stor och uppmärksammad rättegång i Rådhuset, Stockholm.

Brottsoffer ska ha all hjälp, stöd och juridiskt biträde de behöver i alla mål.
Det ska gälla små, medelstora och stora mål.

Varje målsägande som är en del av en förundersökning och går igenom en rättsprocess ska ha en automatisk rätt till ett målsägandebiträde.
Det ska gälla både i tingsrätt och i hovrätt.

I dag är det tyvärr många målsäganden som står helt utan målsägandebiträde i hovrätten. Detta trots att en målsägande överklagat tingsrättens dom.

Jag vill understryka att den tilltalade har sin försvarsadvokat både i tingsrätten och i hovrätten. En målsägande ska väl inte behandlas sämre än en tilltalad ?

Då ska vi komma ihåg att målsäganden är den part i rättsprocessen som inte har ngn skuld till brottet, den som bär på trauma, den som många ggr känner rädsla och fruktan för sitt liv, den som många ggr bor på skyddat boende och har fått förändra hela sitt liv.

Det är inte acceptabelt att behandla målsäganden såhär.

Nu kräver vi större rättssäkerhet för den som är brottsutsatt och målsägande.

Elisabeth Massi Fritz

Leges sine moribus vanae.

Den generella välfärden

Allt fler pensionärer har utöver grundpension också inkomstpension från arbete och kommer att få en hygglig ekonomisk standard som pensionärer. Men samtidigt blir de klasskillnader som finns i yrkeslivet inte mindre påtagliga vid pensioneringen. Arbetslöshet, dåliga arbetsvillkor, otillräcklig utbildning, svag ekonomi och otrygghet tidigare i livet präglar också livsvillkoren som pensionär. Många äldre kommer fortfarande att leva under knappa förhållanden.

Vi ska ha ett starkt, gemensamt pensionssystem. Alla ska kunna lita på att pensionssystemet ger en trygg inkomst på ålderns höst. Pensioneringen kommer efter ett långt arbetsliv där man har satt av delar av sin lön till pension. Självklart har man då rätt att kräva att man får ut tillräckligt med pension för att kunna leva ett drägligt liv.

En grundläggande förutsättning för att pensionerna ska höjas är att många människor jobbar. Att bekämpa arbetslösheten även för de som lever på vår välfärd idag, är därför viktigt även för pensionerna. Ju mer pengar som kommer in i pensionssystemet, desto mer kommer ut i form av pensioner.

En växande grupp svenska medborgare riskerar att få mycket låga pensioner till följd av att de utförsäkrats, ställts utanför arbetsmarknaden en längre tid och/eller tvingas arbeta till väldigt dåliga löner. Alldeles för många slits dessutom ut i arbetslivet och tvingas sluta i förtid. Arbetslivet måste vara så utformat att människor faktiskt orkar jobba fram till 65-årsdagen.

Vi ska inte glömma hur Cale Bildt 1993 gav all världens pensionärer rätt till svensk pension efter at ha vistats i Sverige under tre år.

Det behövs därför en grundligare analys av vilka effekter de senaste årens förändringar riskerar att få för pensionssystemet. Denna bör ske i nära dialog med arbetsmarknadens parter och genomföras inom ramen för den breda pensionsöverenskommelsen över blockgränserna. Syftet bör vara att trygga goda pensioner och samtidigt slå vakt om ålderspensionssystemets långsiktiga ekonomiska stabilitet.

Bostadstillägget och det särskilda bostadstillägget till pensionärer är viktiga för ålderspensionärer med låga inkomster. 80 procent av låginkomstpensionärerna är kvinnor och fler kvinnor än män är också i behov av bostadstillägg. Redan inför valet 2010 föreslog vi att bostadstillägget skulle höjas och vi välkomnar att regeringen nu har följt vårt förslag.

Samtidigt kan vi konstatera att regeringens åtgärder inte på något sätt kompenserar den klyfta i beskattning om regeringen skapat. Det är viktigt att den som har rätt till bostadstillägg nås av information om möjlighet att ansöka.

Den borgerliga regeringen valde under sina mandatperioder att sänka skatterna med nära 100 miljarder, för de rikaste. Att investera i viktiga äldrepolitiska reformer går för oss före stora skattesänkningar.

Pension är uppskjuten lön – inte bidrag. Men pensionärer betalar idag mer i skatt än personer som arbetar, vid lika inkomster. Vi accepterar inte denna skillnad, utan vill successivt sluta denna klyfta genom att höja grundavdraget för pensionärer.

Vi sa nej till regeringens försämrade högkostnadsskydd från 2012 för besök i sjukvården och för läkemedel. De som besöker sjukvården ofta och är beroende av många mediciner – ofta äldre – får betala försämringarna medan de rika och de som aldrig eller ganska sällan besöker sjukvården slipper försämringar helt.

”Migranter” får akut sjuk och tandvård för 50 kronor. Papperslösa får allting gratis, då de ”saknar medel”. De kan till och med räkna men att bli transplanterade om det skulle behövas. Samtidigt frågar vårt etablissemang varför så få fyller i dokument om att ge bort organ vid sin död.

Den generella välfärden är baserad på följande huvudprinciper:
– Tillgänglig för alla på lika villkor.
– Fördelning efter behov och inte efter köpkraft.
– Hög kvalitet.
– Inkomstrelaterade socialförsäkringar och pensioner.
– Solidarisk finansiering genom skatter.
– Demokratiskt huvudmannaskap som ger medborgarna insyn, kontroll och möjlighet till utvärdering.

Ne omittas solum ambulantem.

Låt 100000 anständiga människor uttala sig

Ännu ett fantastiskt bra inlägg av Björn Ranelid.

En person som utger sig för att vara polis och som tar sig in till en äldre människas hem och rånar henne skall dömas till livstids fängelse utan möjlighet till tidsbegränsning, eftersom det vidriga och oförlåtliga brottet är detsamma som ett mentalt och själsligt mord på det värnlösa och godtrogna offret.

Det är ett rimligt straff som är enkelt att rättfärdiga med tanke på offrens lidande och skräck i resten av deras liv. Det finns inga möjliga förklaringar eller förmildrande omständigheter i förhållande till dessa mördare. Ja, brottet är att likställa med mord, ty offrens själsliga och mentala hälsa är kroniskt skadad för resten av deras liv.

Låt 100000 laglydiga, anständiga och vettiga människor uttala sig om dessa vidriga och ofattbart grymma brott och jag lovar att samtliga utan undantag håller med mig.

Sveriges Riksdag stiftar rikets lagar. Det finns ingenting i världen som hindrar att en sådan lag skapas, ty ingen kan med rätta försvara ett brott som detta och det kan inte förmildras.

Det vore ett juridiskt, demokratiskt och etiskt föredöme för alla stater på Jorden. Ett hundra procent av den vuxna, skötsamma och laglydiga befolkningen i Sverige hade stått bakom den särskilda lagen och straffskalan.

Brottet handlar om föregivande om allmän ställning, inbrott, grovt rån och mentalt mord i offrets hem.

Dessa vidriga och samhällsfarliga brott skapar också misstro mot personer som bär polisuniformer i olika sammanhang. I varje fall gäller detta i alla upptänkliga situationer när människor klädda i en sådan uniform söker individer i deras hem.

En god vän till Margareta och mig har drabbats av detta vidriga brott. Hon var åttioett år när hon rånades av falska poliser i sitt hem.

Rån mot äldre människor som utförts av falska poliser har skett på många platser i Sverige de senaste åren. I går skedde det ännu en gång i Malmö.

Brottslingarna dömer de drabbade åldringarna till en tid av oro, ängslan, skräck och bristande tilltro till sina medmänniskor fram till döden. Även offrens anhöriga tvingas till att lida.

Jag har aldrig läst en enda artikel på en kultursida eller i en spalt för en krönikör i någon tidning som skrivit sanningen om dessa oförlåtliga och i en absolut mening mest vidriga brott.

Därför har jag ingen respekt för dessa sidor i tidningarna. Skulle någon av de skribenterna försöka debattera ämnet med mig så hade jag dels besegrat dem i ord och förnuft och dels offentligt avslöjat deras enfald.

Min vrede är helig.

Björn Ranelid, måndagen den 24:e januari år 2022.

Leges sine moribus vanae.

Mord dråp eller bara dödande

Jag funderar ofta över skillnaden mellan mord och dråp. Idag hörde jag på nyheterna som berättade att en yngling som anhållits och att åtalspunkten gäller mord eller dråp.

Dråp är ett mord som på grund av omständigheterna anses mindre grovt. Ett exempel kan vara att någon av barmhärtighet dödar en svårt sjuk. Däremot är det ingen skillnad mellan mord och dråp när det gäller att gärningsmannen måste ha uppsåt att döda. Det finns tre typer av uppsåt, med olika grad av avsikt med dödandet.

Detta är mord enligt Wikipedia!

Detta är dråp enligt Wikipedia!

Vad jag förstår och har förstått under lång tid är det mord rätt och slätt att beröva annan person livet. Att sedan kalla det för uppsåt eller annat är bara juridiska teknikaliteter. Ett sätt för försvararen av den skyldige att minska straffet för sin klient. Den dödade personen är död och kan ej väckas till liv igen av någon försvarsadvokat.

Vad jag förstår och har förstått så har morden och morden tillsammans med grov misshandel och gängvåldtäkter ökat markant i Sverige. Sedan får ”våra svenska myndigheter” skrika sig hesa över anledningen.

När jag är ute och går på min kommuns allmänning (gator och torg) så ser jag olika människors behandling av kvinnor och äldre. Nya svenskar tittar ner på äldre och kvinnor av någon anledning – respektlöst.

När jag läser om länder som är i krig, är misshandel och våldtäkter ett sätt att demoralisera landet. Detsamma gäller krig mellan två eller flera länder. Att sänka moralen hos invånarna genom grovt våld och våldtäkt av kvinnor, barn och äldre, tillhör vardagen.

Därför ser jag den eskalerande vågen av mord på svenska medborgare som ett sätt att undergräva den svenska moralen för att sedan sakteliga ta över landet och bilda en religiös misär.

En ohämmad och okontrollerad migration från så kallat religiösa länder har aldrig och kommer aldrig att vara positivt för något land. I synnerhet inte för ett litet naivt och oskyldigt land som Sverige.

Jag läser rubriker som Nya terroristerna – så lär de sig döda otrogna och ”Nya terroristerna – så lär de sig döda otrogna”. Naturligtvis är reportagen låsta för oss som inte prenumererar på blaskorna. En PK-tanke?

Idag tjänar jurister storkovan på våra kära migranter. Des för att hålla dem kvar i Sverige, men även för att försvara individer som kommer till Sverige för att försvara sina tidigare utbildningar.

Sverige har blivit ett land som hellre försvarar och tillgodoser menastaters medborgare, än de egna medborgarna. Tydligast ser vi det på äldreboendena där okunniga och med mycket bristande språk får ta hand om och smitta sköra äldre med Cocid-19.

För at återgå till rubriken i detta inlägg så är gränsen mellan mord och dråp hårfin, sett ur mina olika vyer.

Så oavsett vems som dödar människor så är de mördare, med mitt sätt att se det. Om det sedan är staten, regionerna eller kommunerna som dödar i sin politiska okunnighet, är dödandet av oskyldiga ett avsiktligt dödande – med vapen eller utan vapen.

Nu var det slut på mitt osammanhängande svammel. Min åsikt är framförd!

Gå’n i frid vänner.

Nihil lacrima citius arescit.