Generalen och reportern

Detta är en exakt kopia av US National Public Radios (NPR) intervju gjord av en kvinnlig reporter som pratar med en amerikansk general, General Reinwald. Generalen lät scouter komma och besöka en av armens baser.

Kvinnlig reporter: Så, General Reinwald, vad är det ni kommer att lära scouterna när de kommer för att besöka er bas?

General Reinwald: Vi kommer att lära dem att klättra, att paddla kanot, lära dem bågskytte och att skjuta.

Kvinnlig reporter: Att skjuta? Är inte det lite oansvarigt?

General Reinwald: Det tycker jag inte. De kommer att få ordentliga instruktioner om vapnet.

Kvinnlig reporter: Anser du inte att det är väldigt farligt att lära barn sådana farliga aktiviteter?

General Reinwald: Nej, det gör jag inte. Vi kommer att lära dem riktig vapendisciplin innan de ens rör ett vapen.

Kvinnlig reporter: Men ni utrustar dem ju till att bli våldsamma mördare.

General Reinwald: Tja, du är ju utrustad för att kunna bli prostituerad, men det är du väl inte?

Sändningen blev knäpptyst och intervjun avslutades.

Tänk framåt

Redan när jag började småskolan år 1953, berättade min fantastiska lärarinna Hillevi, att vi fyrtiotalister var många och starka. Det borde ha varit uppenbart för det svenska samhället att i ett tidigt skede uppenbarat det uppenbara.

När jag som 14-årig skoltrött tonåring, började arbeta som målarlärling, fanns det inga tankar på att jag en dag skulle gå i pension. Jag var Stålpojken! Facket och dåtidens politiker sade att jag skulle arbeta med förvisningen om att jag en dag skulle få en tryggad pension!

När så år lades till år, blev det än mer märkbart att jag en dag skulle gå i pension. Vid femtio, började kroppen streta mot och kvida. Jag kände av ungdomens hårda arbete som bland annat svetsare och grovplåtslagare.

I dag, är jag pensionär, med en sliten kropp och med en medioker pension. Min rygg är sedan länge krökt och förstörd. Axlarna värker efter alla tunga lyft. Så här hade inte jag tänkt att det skulle bli på ålderns höst, med värkande kropp och ringa pension.

Jag ber därför alla ungdomar att tänka till. Det finns ett liv efter arbetstidens slut, fast det inte verkar så i nutidens arbetslöshets tidevarv. Ingen kan göra om era kroppar till ”perfektion”! Om ni kan, se till att gömma undan några kronor, för samhället orkar nog inte med det.

Tänk på att tiden är en tjuv, som blir allt fräckare ju äldre du blir.

Bättre partilös än ordlös

Vid valet 2018 röstade 6,5 miljoner av 7,5 miljoner röstberättigade och enligt val.se var det bara 26 procent som satte kryss på valsedlarna.

År 2022 kommer det att finnas i runda tal 2 miljoner pensionärer, inom- och utomlands, varav ungefär cirka 1 miljon räknas som fattiga enligt EU:s fattigdomsgräns.

Fortfarande har inget riksdagsparti ens börjat fundera över pensionärernas svåra frågor. Naturligtvis förstår jag att det är en känslig fråga. Speciellt för de partier som under tiden 2006 till 2014 såg pensionärer som paria och oviktiga i vårt samhälle. Och samtidigt införde de som enda länd i världen apartheid.

De partierna bör nu hålla i hatten för de politiska vindarna viner bara med ”moderat” vindstyrka än så länge. Kanske det blir nya orkanvindar strax? Kanske det blir stiltje i dessa partier på grund av ny partiledare. Partierna kräver då en etta med jordvärme.

Kanske något annat och för närvarande ”gudsförgätet” parti kopierar nyss nämnda parti och byter partiledare. För när de politiska vindarna övergår i storm kanske en ”åskgudinna” faller till marken med ett brak. Ja ni som vet, vet vem jag syftar på.

Det politiska parti som klart och tydligt stöder och arbetar för pensionärers rätt i samhället (PRIS), kan räkna med min röst, oavsett färg på partiet. För ni politiker som tror att pensionärer pratar partipolitik, ni tror fel! Några av oss pratar bara om överlevnad. 

300 tusen svenska medborgare, kvinnor som män, unga som gamla, försöker få mat för dagen.

300 tusen svenska medborgare pratar knappast om någon lyxkonsumtion utan pratar bara om överlevnad.

300 tusen svenska medborgare saknar möjlighet till sjuk- och tandvård då det ligger utanför den ekonomiska möjligheten. 

Idag när dessa rader plitas ner, är det 374 dagar kvar till valet den 11 september 2022.

Då politiker, är det är bättre att vara partilös, än ordlös.

En liten berättelse

Vår bostadshyra har stigit med 103 kronor per månad och bostadsbidraget har minska med 40 kronor/månad. Vidare blev vi av med ett ekonomiskt mycket värdefullt busskort 2020. Det beror på att Halmstad kommun (M) har begåvats med ”oförutsedda ekonomiska bördor”, enligt flera kommunråd i staden och därför ej kan fortsätta med gratis busskort för denna min ålderskategori.

Därför får vi som har en ålder från 70 till 74 och 365 dagar (skottår) klara oss utan fria resor med buss mellan 09:00 och 15:00. Naturligt kom det att påverka vår ekonomi ytterligare då vi istället för att åka med buss för att utföra våra inköp, fick färdas med bil till och från de affärer som hade/har priser som motsvarar vår ekonomiska kompetens och situation.

Vi får alltså ta bilen de 22 kilometerna i stället för bussen tre gånger per vecka.

Bussresans kostnad: 4 veckor x 3ggr/vecka x (4 x 23) 92 kr/resa = 1100 kr/månad.

Bilresans kostnad: 4 veckor x 3gg/vecka x (22 km x 17 kr/L) = 450 kronor/månad.

Man ska då veta att det miljöovänliga miljöpartiet (Mp) tillsammans med högeralliansen (C, L, Kd, M) styr Halmstad.
Vänsterpartiet (V) och Sverigedemokraterna (SD) röstar på de förslag som gynnar deras parti bäst (så klart).

Idag handlar vi där vi kan få bästa möjliga mat till lägsta möjliga pris. Därför den 22 km långa resan. I det långa loppet tjänar vi ändå en hel del pengar på det, trots frekvent höjda priser, och/eller mindre förpackningar till samma pris som tidigare.

Med höjd hyra, förlorat busskort, minskat bostadsbidrag och smyghöjda priser hamnade vi på ett icke oväsentligt minus varje månad.

Min hemula fråga är om det var rimligt att år 2020 och med alla löften om mer pengar i börsen för oss pensionärer? Är det verkligen rimligt att år 2021 fortsätta misshandla oss pensionärer? Är vi pensionärer inget värda längre?

Jag berättar denna lilla söta historia för att väcka er väljare inför valet 2022.

Med en högerallians styre tillsammans med det osedvanligt miljöovänliga miljöpartiet medför ökad invandring av ”icke arbetsföra ungdomar”, kommer neddragningar av pensionärers levnadsstandard att ytterligare försämras.

Anledningen är förstås att svenska medborgare, främst pensionärer är så nöjda med vad de/vi har. Vänta då bara, för försämringarna väntar bakom husknuten med fortsatt corona och nya ”flyktingvågar”, från menaländer.

Hur kommer ni att rösta? Framförallt – kommer ni att sätta kryss på era valsedlar? Endast 26 procent satte kryss på valsedlarna 2018 enligt val.se.

Lycka till med ER framtid.

Sen – kanske aldrig dyker upp

Knappt har dagen börjat… och så är klockan redan sex på kvällen…
Efter helgen blev det måndag igen och helt plötsligt är det redan fredag!
… och månaden är redan slut…
… och åren rullar fort…
… och vi blir 40, 50 eller 60 år, våra liv passerar så fort…
… och vi inser att vi förlorat våra föräldrar, kanske även några kära vänner…
plötsligt inser vi att det är för sent att ta igen förlorad tid…

Så, låt oss försöka, trots allt, att njuta av den tid som är kvar!
Låt oss fortsätta leta efter aktiviteter som vi tycker om…
Låt oss sätta lite guldkant på tillvaron…
Låt oss se de små sakerna i livet och inse dess storhet…
…för trots allt kan vi fortsätta njuta de dagar som finns kvar… Låt oss försöka eliminera ”sen”….
Jag gör det sen….
Jag säger det sen…
Jag ska tänka på det sen….
Vi lämnar allt till senare som om ” sen ” är vårt.
För vad vi inte förstår är att:
Sen blir kaffet kallt…
Sen ändras prioriteringarna…
Sen ändras förutsättningarna…
Sen är det inte lika charmigt..
Sen passerar hälsan…
Sen växer barnen upp…
Sen blir våra föräldrar gamla…
Sen glöms löften bort…
Sen blir dagen natt…
Sen tar livet slut…
Och då är det för sent….

Så… Låt oss inte lämna något till senare…
För väntar vi med att vi ses senare, kan vi förlora de bästa stunderna,
de bästa upplevelserna,
våra bästa vänner,
och även familjen…
Dagen är idag… och stunden är nu…

Vi är inte längre i den ålder där vi har råd att skjuta upp det som behöver göras nu.
Kanske vill du dela detta inlägget och påminna nära och kära…
Eller så kanske du lämnar det till… ” sen ”…

Tack för du tog dig tid och läste och allt gott på din fortsatta resa, den som kallas LIVET!!

Bild: Catarina Hansson

Författare: Catarina Hansson

Utsikt från ett fönster

Litteratur är att ljuga. Litteraturen ljuger sig fram till sanningar? Mina ämnen är klass, kön och etnicitet.

Jag ser ut från mitt fönster och över garagelängan mot horisonten. Jag ser en himmel som varierar mellan blå, grå och med kolsvarta moln.

Jag ser ut från mitt fönster och ser en värld med många ljusa ögonblick, då människor hjälper varandra och andra människor.

Jag ser ut från mitt fönster och ser en värld med nattsvarta ögonblick då människor skär halsen av sina medmänniskor bara för ”nöjet”.

Jag ser ut från mitt fönster och ser hur våra svenska medier framhåller främmande religioner och kulturer framför våra svenska religioner och kulturer.

Jag ser ut från mitt fönster och ser hur fattiga svenska medborgare föses åt sidan för att framhålla ”andra länders medborgare”.

Jag ser ut från mitt fönster och ser hur svenska medborgare, ensamstående kvinnor med barn, låglönearbetare och tidiga invandrare lider av en ekonomi som inte räcker till mer än mat för dagen.

Jag ser ut från mitt fönster och ser hur fattiga svenska medborgare hindras från att anlita doktorer och tandläkare därför att deras ekonomi inte tillåter det. Samtidigt betalar ”nysvenskar” endast en femtiolapp.

Hur kunde det bli så?

Om att bli äldre

Att bli äldre, som exempelvis 70 plus kan vara trevligt. På några platser i vårt fina land kan vi få åka buss gratis under vissa tider. Vi kan även berikas med andra trevliga förmåner. Vi kan få reducerat inträde till olika evenemang med mera.

Det gäller tyvärr ej sjuk- eller tandvård. Visserligen har vi högkostnadsskydd som räddar många äldres ekonomi, men det kan vara svårt ändå.

Den sjuke måste komma upp till 2300 kronor innan ett högkostnadsskydd träder i kraft. Många pensionärer klarar inte det målet idag. Mer än 300’000 pensionärer – svenska medborgare, har att välja mellan medicin eller mat.

Om vi lyckas uppnå en ålder om sjuttio plus, drabbas några av ålderism. Då kan våra liv bli mycket besvärliga. I synnerhet om pengapungen är skrynklig och tom.

Vad menas då med ålderism? Ålderism kan jämföras med begrepp som rasism eller sexism – eller värre!

– Åldersdiskriminering inom arbetslivet, innebär att arbetsgivaren kan anse att du är för gammal för jobb vid en viss ålder, eller att du måste gå i pension vid 65 eller 67 år även om du är fullt frisk och verkligen vill jobba kvar?

– Åldersdiskriminering inom äldreomsorgen, är det alldeles för ofta andra som bestämmer de äldres vanor. Ska vi verkligen acceptera att våra gamla människor bäddas ner kl 17 och att de inte själva får bestämma vad de ska äta? Det är stor förbannad skam!

– Åldersdiskriminering inom blodgivning, Som äldre får man inte lämna blod efter man har fyllt 65 år.

Att få forskningen om äldrevården spridd ut till allmänheten är våra svenska universitets uppgift. Så det är förstås glädjande att ”vår forskning” i det lilla uppmärksammas. I det här fallet kanske det i bästa fall också kan leda till en förbättring i samhället.

Delrapport om särskilt boende :
”Vi anser efter våra besök och intervjuer att när man väl får en plats på ett särskilt boende blir man huvudsakligen väl omhändertagen fysiskt.
Vårdtyngden på särskilda boenden är dock generellt sett mycket hög och boendetiderna är korta.
Enligt redovisad statistik är den genomsnittliga boendetiden 273 dagar innan man avlider. Kanske är uttrycket ”dödens väntrum” inte helt fel.”.

Sedan kom corona och ställde till det!

I corona-tider blev kanske inte de 373 dagarna uppfyllda. På grund av stora besparingar under tiden 2006 – 2014 sparades det in på allt vad sjukvård, äldrevård och militär sjukvård beträffar. Våra hemliga mob-förråd tömdes och skänktes bort eller såldes ut för en spottstyver.

Vi såg resultatet från början av april 2000 och fram till idag. Många äldre människor dog på grund av brist på ventilatorer, respiratorer och annan intensivvårdande utrustning.

Dessutom hade kommunerna tömt äldreboenden på syrgasuttag i väggar och syrgastuber som reserv. De äldre dog som flugor i fruktansvärd fasa på grund av kvävning, men i saligt morfinrus. Tänk själva.

Oftast hade några liter syrgas och lite näringsdryck klarat livet på många äldre. När ska de skyldiga ställas till svars? Någon påstod att Socialstyrelsen gått ut med direktiv. Då ska någon på Socialstyrelsen så klart dekapiteras.

2 miljoner pensionärer kan avgöra valet 2022.

Må gott och lev väl.

Tala är silver, lyssna är guld

I skolan fick jag alltid lära mig uttrycket ”tala är silver, men tiga är guld. Så läser jag en krönika av Emma Stenström och känner att fler har behov av att lyssna i stället för att bara babbla på som ett automatiskt positiv.

Här ett utdrag ur Emmas krönika i DI.

Krönika av Emma Stenström, publicerad i DI 28 maj 2020, 12:08 – Tala är silver, lyssna är guld.

Bild: Emma Stenström

Utdrag ur DI:

Det upphör aldrig att förvåna mig hur dåliga vi är på att lyssna. Varför lär vi oss inte det i skolan? Varför utvecklar vi det inte hos chefer och medarbetare? Hos oss själva?

Det går att lära sig lyssna. Med lite övning och några verktyg. Och det kan ge stora effekter. När du når en högre nivå kan till och med det tråkigaste onlinemötet bli intressant.

Jag brukar använda en modell som jag har anpassat från Otto Scharmer vid MIT, både privat och professionellt. Och jag lär alltid ut den till mina studenter, eftersom den är så användbar.

Den går ut på att man kan lyssna på fyra nivåer. Det viktiga är att vara medveten om vilken nivå man befinner sig på, om den är lämplig för situationen och hur man skiftar från en nivå till en annan. Och man kan gärna dela och diskutera den i en arbetsgrupp eller annan relation.

Nivå 1

På den första, grundaste nivån, lyssnar vi efter bekräftelse. Vi hör det vi vill höra, det som bekräftar våra idéer eller vad vi tror om någon annan. Där är vi oftast.

Hur många gånger har du till exempel inte suttit i ett möte och tänkt att du har hört allt förut? Att alla bara säger det förväntade? För att inte tala om när du är osams med någon som står dig nära.

Tänk om det beror på ditt eget lyssnande? Tänk om det är du som lyssnar efter bekräftelse, snarare än de som upprepar sig?

Mitt tips är att pröva att skifta nivå och lyssna efter något du inte visste förut. Kanske säger då kollegan något oväntat. Kanske överraskar din man, din fru, din partner, dig.

Nivå 2

Den andra nivån handlar om att lyssna efter det du inte vet, efter ny kunskap, och den gör livet mer spännande. Kommer den inte automatiskt, ställ för allt i världen frågor. Det viktiga är att inte fastna i din egen berättelse och enbart lyssna efter bekräftelse på den.

Nivå 3

Vill du komma djupare, kan du gå vidare till den tredje nivån: Att lyssna med empati. Då försöker du sätta dig in i den andras perspektiv och förstå motiven bakom. Inte minst kan det vara bra när du pratar med kunder, medarbetare, finansiärer, men även med dina nära.

Vad ligger bakom deras åsikter och beteenden? Vilka är deras behov?

Det empatiska lyssnandet är också en nyckel till att förstå meningsmotståndare. Som socialpsykologen Jonathan Haidt påpekar, är det mest effektiva att försöka förstå vad som ligger bakom argumenten, inte fastna i argumenten i sig. Där kan många av oss bli bättre!

Nivå 4

Slutligen, den fjärde och djupaste nivån: det generativa lyssnandet. Där handlar det om att lyssna till vad som behövs för att komma framåt och tillsammans skapa en vision. Vi kan tycka olika, men kan vi lyssna till varandra, värdera olikheter, förstå motiven bakom och skapa en gemensam vision, ja, då har vi kommit långt.

Då är det egentligen bara en sak som fattas och det är att vi också lyssnar till oss själva.

Hur låter egentligen du?

Snart är det val igen

Det finns viss risk för upprepning av tidigare texter i ämnet, men det struntar jag i då äldres situation behöver upprepas gång på gång fram till valet!

Läs om Ålderism

Vid valet 2018 röstade 6,5 miljoner av 7,5 miljoner röstberättigade enligt val.se. Av dessa var det bara 26 procent, alltså endast cirka 1,7 miljoner väljare som satte kryss på sina valsedlar. Alltså valde 4,8 miljoner väljare, de politiker som politikerna själva hade valt ut, i nummerordning.

År 2022 kommer det att finnas fler än 2 miljoner pensionärer. Alltså svenska medborgare, inom- och utomlands, varav en miljon pensionärer räknas som fattiga enligt EU:s fattigdomsgräns.

Fortfarande har inget riksdagsparti ens börjat fundera över pensionärernas frågor och situation. Naturligtvis förstår jag att det är en känslig fråga för de partier som anser att andra länders medborgare vara viktigare än svenska medborgare och speciellt pensionärer i Sverige

Speciellt för de partier som under tiden 2006 till 2014 såg pensionärer som paria och oviktiga i vårt samhälle. Man införde till och med apartheid på nytt. Gruppen pensionärer – mot alla andra.

Ni politiker som tror att vi pensionärer pratar partipolitik, ni tror fel! Ni ska då veta att fler än tre hundra tusen pensionärer bara pratar om sin överlevnad.

– Tre hundra tusen svenska medborgare, kvinnor som män, unga som gamla, försöker få mat för dagen.

– Tre hundra tusen svenska medborgare pratar knappast om någon lyxkonsumtion utan pratar bara om överlevnad.

– Tre hundra tusen svenska medborgare saknar möjlighet till sjuk- och tandvård då det ligger utanför deras ekonomiska möjlighet.

– Två tusen två hundra kronor för dyr medicin (högkostnadsskydd) ligger långt utanför deras ekonomiska förmåga.

Idag när dessa rader plitas ner, är det endast 416 dagar kvar till valet den 11 september 2022. Ni politiker som tror att vi pensionärer glömmer, har helt rätt.

Tyvärr för er politiker, kan vi fortfarande skriva och anteckna och vet därför vilka löften ni gav. Vi pensionärer, vi minns därför det ni ljög om!

Nu har jag skrivit av mig all min frustration. Ha det gott alla.