Upprustningen av försvaret krockar med vindkraften

Kriget börjar på allvar märkas i svenska plånböcker. En liter diesel kostade på onsdagen makalösa 28 kronor. I södra Sverige nådde elpriset den nya rekordnivån 7:34 kronor på tisdagsmorgonen, trots det milda vårvädret, som en följd av kraftigt höjda gaspriser i Europa. (Kopierat inlägg)

SÄLLSYNT. Under 2021 sade Försvarsmakten nej till 83 procent av tillståndsansökningarna för att bygga havsbaserade vindkraftverk som myndigheten hanterade. Det lär inte bli lättare att få tillstånd när försvaret nu ska växa kraftigt. Foto:Johan Nilsson/TT

Men bedömare varnar för att vi bara har sett början. Ryssland har ännu inte besvarat de energiembargon som USA, Kanada och Storbritannien införde i veckan.

Bryssel går hittills mindre aggressivt fram. EU-kommissionen lade på tisdagen fram en uppdaterad strategi för att successivt minska medlemsländernas beroende av rysk energi fram till 2030 med förslag som att bygga ut infrastrukturen för flytande gas (LNG) och satsningar på energieffektivitet. 

Men framför allt vill EU-kommissionen att tempot i utbyggnaden av förnybara energikällor, som vindkraft, ska öka.

Den svenska regeringen ser sedan tidigare vindkraften som central för vår framtida elförsörjning, och förespråkar särskilt den till havs. I mitten av februari presenterade energi- respektive miljöministern Sveriges första havsplaner med utpekade områden för potentiella vindkraftsparker, för att snabba på utbyggnaden. 

Tillståndsprocesserna ska förenklas och Energimyndigheten får ett år på sig för att identifiera fler områden.

För aktörer i branschen var nyheterna välkomna, även om detta borde ha skett för länge sedan. Med uppdaterade havsplaner hade vindkraftsbolag sannolikt sluppit lägga år av arbete och stora summor i onödan på projekt som senare fått avslag på tillståndsansökan.

Men frågan är om de nya havsplanerna kommer att användas. Sedan de presenterades har som bekant saker skett i Sveriges närområde som kastat omkull tidigare sanningar. Det gäller på energiområdet, men framför allt europeisk försvarsförmåga. 

Rysslands agerande väntas leda till rejält upprustade försvar, exempelvis i Tyskland – men även i Sverige, där oppositionen nu kräver försvarsanslag på 2 procent av BNP. Det vore fullt rimligt, med tanke på hur försummat försvaret länge har varit.

Det är dock mer tveksamt hur en sådan massiv utbyggnad av försvaret ska kunna kombineras med en lika massiv utbyggnad av den havsbaserade vindkraften.

Faktum är att försvaret redan innan krigsutbrottet sade nej till de flesta remisser om att bygga vindkraftverk till havs. Under förra året nekades 20 av 24 ansökningar, 83 procent, enligt myndighetens årsredovisning.

Den officiella orsaken är att vindsnurrorna bedöms ”medföra risk för skada på riksintressen för totalförsvarets militära del”. 

Försvarsmakten har en mindre katalog av verksamheter som utgör dessa riksintressen. Det handlar om lågflygningsområden, som utgör 16 procent av landets yta, sjöövningsområden, skjutfält, flygfält, väderradar och områdena runt dessa. Och så tillkommer en okänd mängd sekretessbelagda riksintressen.

Försvarsmaktens produktionschef, generallöjtnant Johan Svensson, uttryckte det hela kärnfullt i en SVT-intervju i höstas: ”Det beror på att den havsbaserade vindkraften i vissa fall har en negativ inverkan på vår förmåga att försvara Sverige.”

Det är ett argument som är svårt att säga emot. Särskilt nu. 

Enligt miljöbalken är det inte ens möjligt. Försvarsintresset trumfar andra riksintressen om de krockar, inklusive Sveriges framtida energisäkerhet.

I slutet av januari genomförde försvaret den senaste revideringen av riksintressen. Med motiveringen att ”Försvarsmakten ska kunna tillväxa i enlighet med försvarsbeslutet” utökades de skyddsvärda områdena. 

Bland annat utökades riksintresset runt Tåme skjutfält i Skellefteå kommun med hänvisning till återinrättandet av två norrländska regementen.

Men försvarsbeslutet från 2020 är i och med Rysslands attack mot Ukraina på flera sätt överspelat. En ny säkerhetspolitisk analys ska göras och försvaret väntas växa betydligt mer. 

Därför är det troligt att listan med riksintressen kommer att växa i samma takt. Att marinen vill kunna bekämpa ryska ubåtar överallt, utan att behöva ta hänsyn till om de gömmer sig vid en nybyggd vindkraftspark. 

I ett mejl bekräftar Försvarsmakten att behovet av sådana områden kommer att öka kraftigt fram till 2030.

Risken är med andra ord stor att det blir ännu svårare för vindkraftsbolag att få tillstånd framöver. Regeringen bör därför snarast ta fram en plan B för den svenska elförsörjningen. 

Är det kanske dags att ge kärnkraften en ny chans?

Frida Wallnor

Hela inlägget här >>>

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s