Mötet med Sabina

Fortsättning från dag 1

Dag 2

Den andra dagen samlades vi i receptionen för att gemensamt åka med tunnelbana till vårt andra hem denna vecka. Spänningen låg i luften, då några av oss inte hade varit på detta företag tidigare.
Det var trångt i vagnarna då det var morgonrusning till jobben. Som väl var för oss ovana resenärer tog färden bara ca 10 minuter.

När vi hoppade av fick vi gå ett par kvarter. Jag minns särskilt hur vi gick förbi små restauranger där man grillade fårskallar. Nä inte mänskliga fårskallar, utan riktiga fårskallar. Alltså skallar från får. Det luktade jättegott, men såg jätteäckligt ut. Kan undra vad det fanns att äta på dessa skallar? Kanske innandömet?

När vi kommit fram till lokalerna för seminarierna gick halva förmiddagen åt till en genomgång av företagets produkter. Det var mycket intressant för oss ingenjör. Företaget hade ett ganska brett sortiment av olika maskiner för att diagnosticera sjukdomar ur blodprover.

Tänk att man kan få ut så mycket information ur en droppe blod! För trots att jag hade den bakomliggande kunskapen blev jag ändå ganska imponerad.

Klockan 12 avbröts seminariet för lunch. Lunchen avåts på en närbelägen restaurang, vilken var företagets favoritställe. Jag älskar fransk mat, då den oftast är tillagad med kockens själ. Jag tänkte då att folket åt gott och drack vin till maten. Ack vad jag bedrog mig, för alla drack vatten eller Perrier.

På eftermiddagen delade kursledaren upp oss i små grupper. Jag hamnade i en, som det verkade intressant grupp. Men eftersom man redan kvällen innan hade börjat gruppera sig spontant, ville en av deltagarna i min grupp byta till Sabinas grupp. Sabina sade direkt att hon gärna bytte till min grupp.

Därför hamnade Sabina i min grupp. Jag undrar fortfarande om det var en planerad handling av Sabina.

Jag får inget svar! Hon ler bara ett mjukt varmt leende mot mig när jag frågar henne.

Av någon outgrundlig anledning kom Sabina alltid nära mig vid våra laborationer och vid våra fika- och lunchraster. Men hon gjorde det på ett smidigt sätt så att det inte verkade medvetet.

Vi utbytte erfarenheter från våra arbeten och arbetsplatser när det var lugnt mellan de olika laborationerna. Hon var mycket välutbildad och kunnig inom vårt arbetsområde. Jag var relativt nyutexaminerad inom området och hade inte hunnit sätta mig in helt i professionen. Sabina berättade om saker som jag inte hade hunnit lära mig. Tydligen var hennes företag större än mitt och större inom det speciella facket med. Dessutom hade hon arbetat inom detta område under ganska många år.

Dagen flöt på snabbt med mycket intressant information och med flertalet laborationer i grupp.

När dagens seminarium var slut åkte vi tillbaka till hotellet med tunnelbana. Vi fick order att vi skulle klä om till vårdad klädsel och förbereda oss inför kvällens begivenheter. Ledaren hade ordnat middag på en finare restaurang. Vi gick i samlad tropp till restaurangen eftersom den låg ganska nära hotellet.

Jag fick en känsla av att Sabina aldrig var långt från mig. Hon höll sig hela tiden höll sig nära mig. Hennes mjukt doftande parfym retade min näsa och själ på något sätt. Det var som om parfymen var magisk. Det var ingen doft som kändes på långt håll, bara när Sabina fanns mycket nära mig.

Maten, inbakad oxfilé med underbara varma grönsaker och ett mycket passande rödvin till var som väntat fantastiskt gott. Mitt sällskap likaså. Sabina hade som vanligt sökt sig till stolen nära mig.

Kvällen förlöpte i mycket god anda. Några blev påverkade av vinet och blev på kanelen. Troligen hade de redan värmt upp på hotellet. De ville gå vidare ut på byn. Vi andra gick sakta tillbaka till hotellet. Vi skiljdes åt och önskade varandra god natt.

Några stannade i receptionen och tog sig en sängfösare. Vi andra gick upp mot våra rum. Eftersom Sabina och jag bodde på samma våning, stannade vi till utanför hennes dörr och pratade om dagens och kvällens begivenheter.

Jag blev överraskad när Sabina frågade om jag ville följa med henne in på ett glas vin. Hon hade köpt med sig några flaskor på flygplatsen. Det blev en sen kväll i Sabinas trevliga sällskap. Vi hade mycket gemensamt och hade därför mycket att prata om. Sabina som var något år yngre än mig och var gift, hade en son. Det märktes tydligt att sonen var en ögonsten, men att hennes andra hälft, mannen, knappast var det.

Fortsättning följer….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s