Ur en mobbads dagbok

Det är en helt vanlig måndag morgon! Jag kliver motvilligt ur sängen med en lätt rysning av motvilja. Ska dagen bli, ännu en sådan där dag.

Frun är redan uppe och slamrar med kaffet. Hon är glad för sitt jobb. Hon blir uppskattad varje dag för sitt slit.

Jag undra hur det känns?

Jag kliver in i badrummet och ser i spegeln en blekfet individ, som börjar bli till åren och med påtaglig bukfetma. Det var längesedan löparslingan och jag möttes i en ärlig kamp. Jag som hade fin kondition innan helvetet bröt ut.

Jag sätter mig vid kaffebordet med ostsmörgås och en balja kaffe. Jag tittar på klockan. Det är bäst att vara på plats i tid, så att chefen inte kan gnälla på sen ankomst.

Okänd fotograf

Jag stämplar in prick sju, tar med den bärbara telefonen till mitt skrivbord, startar datorn och lyssnar på lite fin musik. Men spelar sextiotal. Skön musik, fortfarande. Jag svarar på några mejl.

Så hör jag svagt hur ”chefen” smyger upp bakom mig. Jag ser hans elaka flin och förstår att han har hitta på något nytt djävulskap!

Vad är mobbning?

Ger mobbning cancer?

Mobbning måste kriminaliseras!

Hon blev offer för ett naivt samhälle.

Ne omittas solum ambulantem!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s