Kunder men ej brukare

I mitt kommande resonemang försöker jag förstå det oerhört nedlåtande och förnedrande negativt laddade ordet ”brukare”.

Jag anser ordet kund vara mycket mer relevant för vad det hela egentligen handlar om, då:

– en kund köper tjänster av kommuner från födsel till död.

– en kund köper tjänster av vårdcentraler från födsel till död.

– en kund köper tjänster av hemvård när åldern blir besvärlig.

En brukare däremot:

– är ett äldre ord för arrendator enligt Nationalencyklopedin (NE).

– är även en person som använder en drog utan att falla in i missbruk.

– är en användare av en maskin, utrustning eller annan nyttighet.

Från 1600-talet kom termen brukare att beteckna användare av en mindre jordbruksfastighet, oftast belägen på enskild mark, vars nyttjanderätt upplåtits åt en brukare som gjorde dagsverken eller annan tjänst åt markägaren. (NE).

Jag undrar då vilka arbeten och tjänster som dagens så kallade brukare kan tänkas utföra, från sina sängar, rullstolar, respiratorer eller annat? Jag önskar därför att man avvecklar det otidsenliga ordet brukare och inför ordet kund i stället. För, det hela handlar om kundrelaterade relationer i dagens vård- och tjänstesverige.

Sammanfattningsvis tillhandahåller mina samhällsfunktioner tjänster åt mig som medborgare. Jag köper alltså tjänster av samhällets funktioner.

Som köpare av tjänster är jag att räknas som kund! Det har absolut inget med ordet brukare att göra.

Allt är lätt att förstå genom förklaring.