Well, fuck the people!

Om den nya feodalismen

Feodalismen är ett samhällssystem som de flesta bland oss förknippar med Europas medeltid. Jag ska inte ge mig in på att försöka beskriva detta komplicerade system av rättigheter och skyldigheter, utan bara konstatera att kärnan är att människor föds in i sin egen klass och att den sociala rörligheten är näst intill försumbar. Överst finner vi kungen eller kejsaren. Över honom råder endast Gud. Därunder adeln och prästerskapet. Längs ner befinner sig allmogen, som mestadels är livegen. Det är den som via sitt arbete försörjer adeln och kyrkan. Vi brukar säga att Sveriges bönder aldrig var livegna, men det är mera en grad- än artskillnad.

En ny samhällsordning tar form med industrisamhället. Fokus flytas från landsbygdens bönder till städernas och tätorternas arbetare. Europa får under andra halvan av 1800-talet och 1900-talet ett samhälle uppdelat så att den ena (lilla) klassen lever på sitt kapital medan den andra (stora) lever på att sälja sitt arbete till kapitalisterna. Detta samhälle utgör startrampen för den moderna samhällsformen: den meritokratiska demokratin, 1900-talets ideala samhällsform. Där blir det möjligt för begåvade och talangfulla medborgare att göra en klassresa. Den sociala rörligheten är lika hög i detta moderna samhälle som den var låg i feodalsamhället. Som resultat får vi i Västerlandet det konsumtionsorienterade högteknologiska välfärdssamhälle, som inte kunde ha uppstått i någon av de tidigare samhällsformerna. Dessa premierade inte den sociala rörlighet som är nödvändig för att de mest begåvade ska få en chans att praktisera sina talanger.

Rubriken Den nya feodalismen syftar på att ännu en ny samhällsform nu växer fram, där den sociala rörligheten bromsar in. De som befinner sig längst ner i samhällshierarkin, den urbana egendomslösa massan, sitter lika hopplöst fast i sin egen livssituation som feodalsamhällets lantarbetare och livegna bönder. Är du barn till invandrare, nöjer dig med grundskolan och bor i mångkulturell storskalig förort, räkna med att du får hanka dig fram som lågavlönad, eller arbetslös och bidragsförsörjd. Alternativet är att satsa på en kriminell karriär.

Det är kanske inte fullt ut så dystert för etniskt svenska ungdomar, men på bostadsmarknaden är de lika chanslösa som invandrarungdomarna. Ser vi oss om i världen hittar vi denna nya samhällsklass av urbana egendomslösa unga människor över hela världen, i synnerhet i de största städerna. Ofta är de desperata och de mer företagsamma bland dem beredda att våga livet för chansen till en framtid i Europa. Majoriteten lever dock utan chans till ett bättre liv.

Techbranschen är det stora undantaget. Den är fortfarande skoningslöst meritokratisk. Jeff Bezos, Bill Gates och Elon Musk – för att nämna tre av världens rikaste och mest framgångsrika techentreprenörer, är inte bara högintelligenta utan också exceptionellt kreativa. De har tagit sig fram till sina världsledande positioner på sin begåvning.

Det förvånar inte att IQ-snittet inom Silicon Valleys techindustri lär ligga över 130. Det är inte bara förklaringen till framgångarna utan också till att försöken att starta Tech-miljöer på andra håll inte lyckats särskilt väl. Det räcker inte med att pumpa in pengar och kratta manegen. Toppbegåvningarna måste också känna sig lockade och bli tillräckligt många för att skapa ett fungerande kollektiv.

För att komplettera med ett svenskt exempel på techindustrin, kunde man i Svenska Dagbladet torsdagen den 5 augusti läsa om ett svenskt techföretag vid namn Sinch. Det är så gott som helt okänt, trots ett börsvärde på 120 miljarder. Sinch är det bolag som gör att vi får påminnelser i mobilen om att gå till tandläkaren, eller från Ubertaxin som väntar på gatan utanför. Det är således avsevärt högre värderat än Electrolux, där börsvärdet stannar på 70 miljarder. Inte bara Sinchs grundare har blivit extremt rika utan det gäller också för dem som köpt aktier. Kursen har gått upp över 900 procent på två år och det senaste året har aktien rusat över 120 procent.

För den stora massan är techindustrin ett meritokratiskt undantag. För majoriteten gäller att den under den nya feodalismens välde packas ihop i urbana utkanter, där den sociala rörlighet, den som var 1900-talets framgångsrecept, i stort sett stannat av. Man blir kvar i den klass där man är född. Ser vi till universitetsvärlden, där framtidens samhälle först visar sig, är det inte längre lika tydligt dina talanger utan ditt kön, din etniska tillhörighet och din sexuella läggning som bestämmer din position i samhällshierarkin och möjligheten att klättra.

Hur värdefull blir en examen från Berkley eller Harvard, om det viktigaste kriteriet för att bli antagen för studier där, är vilken etnisk grupp man tillhör? Kvoteringen banar väg för det nya feodala välde, där det är viktigare vem du är, än hur du presterar.

Kvoteringssjukan breder ut sig. Det skrämmande är att inte bara universitetsvärlden utan också stora företag börjat könskvotera sin personal. Inom flyget bör 50 procent av piloterna vara kvinnor och dito för kabinpersonalen, men då gäller det männen. Säkerhetstänkandet får stå tillbaka trots att det enda som borde spela roll är kompetensen. Strunt samma vilken hudfärg, vilket kön och vilken sexuell läggning piloterna har. Jag är övertygad om, att frågade man resenärerna, så skulle majoriteten också tycka det – om frågan formulerades hederligt förstås. Men så fungerar det allt mer sällan, att företag prövar om det är av intresse för deras kundkrets, när de vill godhetssignalera. Demokratiskt förankrade beslut går kräftgång och det gäller inte bara inom den kommersiella världen utan också inom den politiska. Vi har fått en överhet som tycker det är sin ordning att bestämma, utan att tillfråga sina kunder, klienter eller väljare.

De kvaliteter och värderingar som i den meritokratiska demokratin tillhörde och förvaltades ett samhälles medelklass – borgarna – har förklarats vita och rasistiska. I själva verket är det tvärtom, eftersom där kan man bli medlem genom att meritera sig. Nu, under det framväxande feodala väldet har du svårt att göra karriär om du är av fel sort.

Också den myndighetspolitisering som i synnerhet svenska socialdemokrater driver, lägger hinder i vägen för meritokratin. Så länge vi har en socialdemokratisk regering måste du vara socialdemokrat för att bli toppchef i en av de ungefär 200 svenska myndigheter som är direkt underkastade staten. Många har frågat sig hur det kom sig att Dan Eliasson blev chef för myndighet efter myndighet trots att han inte lyckades särskilt väl. Först migrationsverket, därefter försäkringskassan. Han var rikspolischef i fyra år och sedan generaldirektör för MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

När han där fick silkessnöret på grund av att han tog sig stötande friheter, placerades han på regeringskansliet, där han har ännu närmare kontakt med den svenska regeringen. Varför har denna lågpresterande byråkrat varit så omhuldad av socialdemokraterna? Kan det hänga samman med att han som tidigare Säpochef sitter på information som socialdemokraterna inte vill offentliggöra? Kanske, men den mest troliga förklaringen är att hans uppgift har varit att politisera de stora myndigheter han basat för, genom att tillsätta gentemot socialdemokraterna lojala ledningsgrupper och chefstjänstemän. På så sätt kan socialdemokraterna behålla en betydande makt över Sveriges myndighetsväsen, även om de inte sitter i regeringen.

Det prästerskap som i det medeltida feodalväldet hade makten över offentligheten, har i dag ersatts av en politiskt korrekt och politiserad samhällsklass, vars ortodoxi bestämmer vilka som har tillgång till offentligheten. Det är inte de som diskuterar de viktigaste samhällsfrågorna och heller inte de som har de bästa lösningsförslagen på samhällsproblemen som vistas där. Tillträdet styrs istället av vem du är. Vad du säger är av underordnat intresse. Mycket av det som sägs i dagens svenska offentlighet är ointressant, ogenomförbart och världsfrånvänt, när det inte är ren lögn eller hyckleri. Det avgörande är om det är förenligt med den nya ortodoxin. Så länge rätt personer uttrycker sig korrekt behöver det varken vara sant eller intressant. Och på den andra sidan av den bråddjupa klyftan: Det som förs fram på någon av dissidenternas plattformar får på inga villkor lyftas in i systemmedias offentlighet.

Konsekvensen blir att den viktiga samhällsdebatten inte förs i den offentlighet som folkmajoriteten tar del av utan i offentlighetens Gulag, det vill säga på internet. Gud nåde den offentliga person som hämtar information eller argument från Gulag och för fram dem i systemmedia. Aktörer från dessa båda världar tillåts inte ens dricka en kopp kaffe tillsammans, i varje fall inte om de tillhör systemmedias offentlighet. Där är lögner tillåtna, så länge de inte utmanar ortodoxin. Ett exempel är de som ifrågasätter klimathotet och klimattyranniets framväxt. Det hjälper inte att deras invändningar är vetenskapligt förankrade. De förvisas till Gulag.

Ännu svårare är det att föra fram synpunkter på covidrestriktionerna. I den medicinskt mycket ansedda American Journal of Therapeutics har nyligen två världsledande brittiska biostatistiker, Andrew Bryant och Tess Lawrie, publicerat en studie, utförd i 15 länder med 3 400 personer.

Den visar att det vanliga och mycket billiga läkemedlet Ivermektin har mycket god effekt mot covid-19. Det finns fler bevis på dess goda effekt än för något annat behandlingsalternativ. Ivermektin lindrar covid och förhindrar dödsfall.

Är detta sant, och bevisen ökar snabbt för att det förhåller sig så, innebär det att lockdown, munskydd, isolering och alla övriga dramatiskt begränsande åtgärder som tillämpas över hela världen, kan skrotas. Det sker emellertid inte. I det påstått fullvaccinerade Israel kör de till och med ansiktsigenkänning, för att kolla om invånare bryter mot karantänförbudet.

Medierna fortsätter att sprida bilden av covid som en livsfarlig pandemi. De skriver inte om Ivermektin, eftersom alla är överens om att viktigast av allt är att vaccinera hela världens befolkning och, som det förefaller, att införa covidpass. Ges dessa global giltighet, delas världens befolkning in i två kategorier: de lydiga och de olydiga, varvid de senare kan straffas och få sin tillvaro begränsad på olika sätt. Till ett globalt datoriserat register över hela världens befolkning kan belönings- och kontrollsystem knytas, av det slag som vi redan känner från Kina. Håkan Boström har beskrivit det i Göteborgsposten.

Det handlar om ett socialt belönings- och bestraffningssystem där varje medborgare tilldelas ett digitalt konto med startsumman 1 000 poäng. Sköter de sig, konsumerar rätt och umgås med rätt människor får de pluspoäng. De som inte betalar sina räkningar i tid, går mot rött ljus, umgås med fel personer eller är kritiska mot regimen får minuspoäng. Höga pluspoäng betyder en mängd förmåner, rabatter och resemöjligheter. Målet är att forma den totalt lydiga och därmed också lyckliga (?) människan. Det digitala kontot styr till och med medlemskapet i olika dejtingsajter och tanken är att koppla det till miljontals gatukameror med ansiktsigenkänning. Pekingregimen kallar systemet för ”harmoniskt”. Tydligare kan knappast totalitär kontroll gestalta sig. Människorna ska förmås kontrollera sig själva och sina grannar så som systemet önskar. Det är maktens önskedröm och mänsklighetens mardröm. En mardröm som just nu tar konkret form i Kina.

Kina är inte ens till namnet en demokrati och Europa har begåvats med en ny feodal samhällsklass. På ett självklart sätt tror dess medlemmar sig veta vad som passar bäst för folket. Denna framväxande samhällselit har bara en diffus uppfattning av vad demokrati är. Kanske det handlar om värdegrunden och mänskliga rättigheter? För dem är demokrati bara ett ord som de klistrar på sina egna åsikter, när de tycker det finns anledning.

Ett sista exempel: Den nya bensin som införts, påstås vara bra för klimatet. Om det är sant eller bara symbolpolitik, det är fel fråga. Vad folk i gemen tycker är också irrelevant. Verkningsgraden blir lägre men inte priset. Detta vill naturligtvis inte bilisterna ha, varför skulle de vilja det? Det rör inte den nyfeodala samhällsklassen i ryggen. Den anser sig veta vad som är bäst både för folket och för världen, så den har inget intresse av att utsätta sin övertygelse för något demokratiskt test.

Det vi kan förvänta oss är en ny fiendskap. Den nyfeodala klassen blir mer och mer övertygad om att vanligt folk har fel åsikter, De gillar ju att leva segregerat, de tar avstånd från den mångkulturella fantasin och de flesta tvivlar på att världen går under om tio år, såvida inte något radikalt görs åt klimatet. De är också så rasistiska att de skyller invandrarna för det gängrelaterade våldet. Well, fuck the people! – som det heter på globalisternas favoritspråk.

Karl-Olov Arnstberg

Karl-Olov Arnstberg’s Blog

Räkenskapens dag

Kunder men ej brukare

I mitt kommande resonemang försöker jag förstå det oerhört nedlåtande och förnedrande negativt laddade ordet ”brukare”.

Jag anser ordet kund vara mycket mer relevant för vad det hela egentligen handlar om, då:

– en kund köper tjänster av kommuner från födsel till död.

– en kund köper tjänster av vårdcentraler från födsel till död.

– en kund köper tjänster av hemvård när åldern blir besvärlig.

En brukare däremot:

– är ett äldre ord för arrendator enligt Nationalencyklopedin (NE).

– är även en person som använder en drog utan att falla in i missbruk.

– är en användare av en maskin, utrustning eller annan nyttighet.

Från 1600-talet kom termen brukare att beteckna användare av en mindre jordbruksfastighet, oftast belägen på enskild mark, vars nyttjanderätt upplåtits åt en brukare som gjorde dagsverken eller annan tjänst åt markägaren. (NE).

Jag undrar då vilka arbeten och tjänster som dagens så kallade brukare kan tänkas utföra, från sina sängar, rullstolar, respiratorer eller annat? Jag önskar därför att man avvecklar det otidsenliga ordet brukare och inför ordet kund i stället. För, det hela handlar om kundrelaterade relationer i dagens vård- och tjänstesverige.

Sammanfattningsvis tillhandahåller mina samhällsfunktioner tjänster åt mig som medborgare. Jag köper alltså tjänster av samhällets funktioner.

Som köpare av tjänster är jag att räknas som kund! Det har absolut inget med ordet brukare att göra.

Allt är lätt att förstå genom förklaring.

Barn och föräldraansvar

När jag möter barn i skolan, ser jag tre kategorier barn. Den ena kategorin är de barn där blicken lyser av nyfikenhet. Dom ser sig nyfiket runt och vill vara med på allt som händer runt dem.

Den andra kategorin är ”normala” barn, genomsnittsbarnet, som kommer till skolan med en vad jag kan se normal inställning till det mesta. En normalt nyfiken på saker och människor. Dessa barn har en ”normal begåvningsnivå”.

Den tredje kategorin barn kommer till skolan med nedböjt huvud. När dom blir tilltalade kan det hända att dom tittar upp med en lätt skrämd blick, eller blicken är stum – nästan kall. Nästan som om barnet går i dvala. Blicken ser oftast ointresserat rakt fram. Som om det inte finns minsta glädje i deras liv. Som om livsljuset i blicken slocknat. Det är hemskt att se dessa barn.

Att se ett barn, som precis har börjat leva, bete sig som om livet vore slut, verkar vara både grymt och orättvist.

Därför funderar jag över föräldrars roll för barns utveckling. Kan föräldrars roll vara avgörande för barnens studier och intresse för sin omgivning? Ger föräldrar med högre utbildning mer stöd och hjälp till sina barn än vad föräldrar med lägre utbildning gör.

Det finns forskare som påstår att skoltrötthet beror på en lättare form av dyslexi. Det finns också de forskare som ser barns lärande som ett problem för skolan. Där samhället och framförallt lärarna har en stor del av ansvaret.

Den synen på skolan och barnen måste anses vara lite udda då barnen är i skolan genomsnittligt ca 6 av dygnets 24 timmar. Resterande 18 timmar har föräldrarna, sitt ansvar. Eller borde ha ansvaret.

Föräldrarna är en stor del av och en resurs vid barns utveckling. De är det stora stödet och föredömet. Då bör alltså barnet vara mer tillsammans med sina föräldrar och sina vänner.

Min tanke och dröm är att samhället och framförallt barnens föräldrar, bör försöka göra våra barn till trygga vuxna.

Idag med många oroliga barn, är det tveksamt om samhället och föräldrarna lever upp till det. Ibland går karriären före barnen.

Vi lär inte för skolan utan för livet!

En liten berättelse

Vår bostadshyra har stigit med 103 kronor per månad och bostadsbidraget har minska med 40 kronor/månad. Vidare blev vi av med ett ekonomiskt mycket värdefullt busskort 2020. Det beror på att Halmstad kommun (M) har begåvats med ”oförutsedda ekonomiska bördor”, enligt flera kommunråd i staden och därför ej kan fortsätta med gratis busskort för denna min ålderskategori.

Därför får vi som har en ålder från 70 till 74 och 365 dagar (skottår) klara oss utan fria resor med buss mellan 09:00 och 15:00. Naturligt kom det att påverka vår ekonomi ytterligare då vi istället för att åka med buss för att utföra våra inköp, fick färdas med bil till och från de affärer som hade/har priser som motsvarar vår ekonomiska kompetens och situation.

Vi får alltså ta bilen de 22 kilometerna i stället för bussen tre gånger per vecka.

Bussresans kostnad: 4 veckor x 3ggr/vecka x (4 x 23) 92 kr/resa = 1100 kr/månad.

Bilresans kostnad: 4 veckor x 3gg/vecka x (22 km x 17 kr/L) = 450 kronor/månad.

Man ska då veta att det miljöovänliga miljöpartiet (Mp) tillsammans med högeralliansen (C, L, Kd, M) styr Halmstad.
Vänsterpartiet (V) och Sverigedemokraterna (SD) röstar på de förslag som gynnar deras parti bäst (så klart).

Idag handlar vi där vi kan få bästa möjliga mat till lägsta möjliga pris. Därför den 22 km långa resan. I det långa loppet tjänar vi ändå en hel del pengar på det, trots frekvent höjda priser, och/eller mindre förpackningar till samma pris som tidigare.

Med höjd hyra, förlorat busskort, minskat bostadsbidrag och smyghöjda priser hamnade vi på ett icke oväsentligt minus varje månad.

Min hemula fråga är om det var rimligt att år 2020 och med alla löften om mer pengar i börsen för oss pensionärer? Är det verkligen rimligt att år 2021 fortsätta misshandla oss pensionärer? Är vi pensionärer inget värda längre?

Jag berättar denna lilla söta historia för att väcka er väljare inför valet 2022.

Med en högerallians styre tillsammans med det osedvanligt miljöovänliga miljöpartiet medför ökad invandring av ”icke arbetsföra ungdomar”, kommer neddragningar av pensionärers levnadsstandard att ytterligare försämras.

Anledningen är förstås att svenska medborgare, främst pensionärer är så nöjda med vad de/vi har. Vänta då bara, för försämringarna väntar bakom husknuten med fortsatt corona och nya ”flyktingvågar”, från menaländer.

Hur kommer ni att rösta? Framförallt – kommer ni att sätta kryss på era valsedlar? Endast 26 procent satte kryss på valsedlarna 2018 enligt val.se.

Lycka till med ER framtid.

Hur gick det till egentligen

Vi är alla svenska medborgare och medvetna om vårt Sveriges orättvisor och avigsidor. Bland annat tand- och sjukvård och hjälp till våra fattiga svenska medborgare.

Det som retar mig mest är orättvisorna mot kvinnorna Rut Andersson och Jelena Millikova (fingerade namn) som båda är änkor efter hårt arbetande familjefäder. De tog hand om ”våra barn” under deras uppväxt och nu lever på samhällets rester. De har båda Sveriges lägsta pensioner om cirka 7500 kronor i månaden.

Jag retar mig även på att Pernilla Johansson och Sven Svensson (fingerade namn) som båda är sjukpensionärer som varje dag måste kämpa med alla medel mot Försäkringskassans (Fk) militanta agenter och läkare, ”som bara följer regler och paragrafer”.

Jag retar mig även på Bertil Nilsson och Gösta Olsson (fingerade namn) som skadade sig svårt på sina arbetsplatser. De var tvungna att sluta arbeta när de var fyrtio- och femtioårsåldrarna. De går fortfarande och får ”hjälp” av Fk:s agenter och läkare, ”som bara följer regler och paragrafer”.

Jag sitter och funderar över pensionärer som nyss slutat arbeta.

Jag sitter och funderar över människor som blivit utförsäkrade.

Jag sitter och funderar över människor som är långtidssjuka.

Jag sitter och funderar över ensamstående föräldrar.

Jag sitter och funderar över dessa gruppers bidrag.

Samtidigt tänker jag på alla som kommer till Sverige och får allt gratis. Ja, det mesta i alla fall. De ”måste” betala 50 kronor för akut tand- och sjukvård. Om de nu redovisar sina pengar det vill säga? Antagligen får dina och mina föräldrars skattepengar stå för det med.

Samtidigt får mina tidigare uppräknade grupper låna pengar av sina anhöriga för att klara dagen. Om de har några anhöriga det vill säga. Många, eller cirka 350’000 har knappt mat för dagen utan får går till härbärgen för att få ett mål mat om dagen.

Kan detta verkligen vara rättvist? Kan detta verkligen vara så som dina och mina föräldrar tänkte sig den svenska välfärden? Att dina och mina föräldrar som har sparat och gnidit och samtidigt betalat rundlig skatt, nu ska behöva leva i samhället rännsten? Samtidigt bli trakasserade av ”det fina folket”.

Kan det verkligen vara riktigt att de cirka 9 miljoner svenska medborgare som arbetat för Sveriges välfärd nu slängs på sophögen.
Svaret är ett rungande NEJ! Nära en miljon pensionärer lever under EU:s gräns för existensminimum. De måste nu gå till ”fattighuset Försäkringskassan” för att be om hjälp att överleva?

Jag säger grattis till alla ni ”svenska” naivister som tycker att det är betydligt finare att hjälpa all världens lycksökare med svensk välfärd, än att hjälpa våra egna, som under förra seklet arbetade för er och dagens välfärd – att överleva.

Naturligtvis är det här ett mycket hett stoff för de politiker som har valt sina egna politiker. För vänner av rättvisan! Det är så vårt politiska system fungerar i det politiska kotteriets vindlingar. De som hamnar på valsedlarnas platser 1 till 10, får de finaste uppdragen. Resten och de som kliar ryggar får resterna. Till exempel suppleanter, eller platser i tingsrätterna.

Javisst har jag varit aningen bryskt i mina ord här, men det mesta är dagens sanning. De flesta vet om det, men de vågar inte uttrycka sig av rädsla för att bli titulerade för okvädningsordet rasist. Så ser Sverige ut idag. Antingen ni vill se det eller inte.

Att prata med en politiker, är att prata med en frånvarande.

Så var det med det.

Fetma beror på höga insulinnivåer

Jag läser hyllmeter med information angående fetma och orsakerna till fetma. Det finns massor av information och desinformation om fetma och fetmans orsaker.

Det finns oräkneligt många ”dieter” att tillgå och testa.

Gemensamt för många dieter är att de ger en tillfällig viktminskning och att vikten återställs eller ökar efter dietens avslut – om man inte fortsätter med den (dieten) det vill säga.

Här under ett litet intressant utdrag från Dietdoctor. (Följt av ”Mina dieter”)

Orsakas fetma huvudsakligen av det fettinlagrande hormonet insulin? Och om så är fallet, varför finns det så otroligt många som fortfarande inte alls håller med?

Allt eftersom mantrat ”kalorier in, kalorier ut” blir allt mer föråldrat ser dr Ted Naiman sina patienter få otroliga resultat genom att göra raka motsatsen – sluta räkna kalorier.

Så vad ska man göra om man vill gå ner i vikt? Dr Naiman har svaret: fokusera på att sänka dina insulinnivåer. Och han delar med sig av de mest effektiva sätten för att göra just det (LCHF är bara en av flera viktiga saker).

Som läkare hjälper dr Naiman patienter att hitta strategier som faktiskt fungerar och sätt för att förbättra insulinkänsligheten. I vår intervju förklarar han vad man ska göra om man vill gå ner i vikt.

Du kan se en del av intervjun – här. Hela intervjun finns tillgänglig på våra medlemssidor:

Mina dieter!

Naturligtvis har jag testat många olika sorters dieter efter att jag med buller och bång avslutat ett fantastisk drömjobb på grund av ”chefers” bristande arbetsgivaransvar. Jag lade då på mig 20 kilo på grund av ”tröstätande”.

Idag har jag nästan nått ursprunglig vikt med hjälp av LCHF. Jag äter inte strikt LCHF, men har minskat mitt kolhydratintag väsentligt. Samtidigt har jag minskat snaskintaget från kilo till hekto (insulinnivåer ni vet).

Litteratur att läsa är bland annat KETO av Martina Johansson, Hjärnkoll på vikten av Martin Ingvar, Maten och folksjukdomarna av Staffan Lindeberg och Smala människors sju hemligheter av Hansen & Goodman.

Det finns fler böcker i ämnet i familjens bokhylla. Böckerna är värdefulla och lärorika om man vill må bra resten av livet och samtidigt hitta sin idealvikt.

Må gott och lev väl!

Pojken och valpen

En bonde hade några valpar som han måste sälja. Han målade en skylt med texten 4 valpar till salu och satte upp den på gärdet. Medan han höll på med det så kände han någon som tog tag i hans jacka. Han vände sig om och såg in i ögonen på en liten pojke.

– Ursäkta sa pojken, jag vill gärna köpa en av valparna.
– Javisst sa bonden medan han torkade svetten ur pannan.
De här valparna har en fin stamtavla och föräldrarna är väldigt dyra.
Pojken slog ner blicken ett ögonblick, så grävde han djupt i fickan och drog upp en handfull med småmynt och sa, jag har 2 kronor räcker det?

Vi kan väl gå till inhägnaden och titta på valparna” sa bonden och visslade på hundarna. Kom Dolly ropade han och tiken kom springande med dom fyra valparna efter sig. Den lille pojken pressade ansiktet mot nätet och tittade ivrigt.

När valparna närmade sig fick pojken se ytterligare en valp, mindre än de andra, som chanslöst försökte följa efter de andra snabbare valparna.

– Den vill jag ha sa pojken och pekade på den lille eftersläntaren.
Bonden satte sig på knä bredvid pojken och sa lille pojk den vill du väl inte ha, han kommer aldrig att klara av att springa och leka som dom andra valparna.

Den lille pojken gick en bit ifrån inhägnaden, böjde sig ner och kavlade upp byxbenet. Då såg bonden att pojken hade stålskenor på sidorna av benet och fäst i en specialgjord sko. Du förstår sa pojken och tittade upp på bonden, jag springer inte heller så bra och han där förstår säkert.

Bonden fick tårar i ögonen, böjde sig ner och plockade upp den lille valpen. Försiktigt la han den i pojkens famn.

– Hur mycket kostar den frågade pojken.

– Ingenting” svarade bonden, du förstår, ingen behöver betala för äkta kärlek.

”Lilla istiden sträckte sig in på 1800-talet”

Först fram på 1970-talet blev människan en dominerande drivkraft i klimatutvecklingen. Det menar Fredrik Charpentier Ljungqvist som är både historiker och naturgeograf.

1600-talet var det kallaste århundradet under »lilla istiden«. Vintern 1658 genomförde svenska trupper tåget över Bält, när kylan hade gjort isen runt de danska öarna bärkraftig. Målning av Johann Philip Lemke. © Nationalmuseum

Vad berodde »lilla istiden« på?

– En viktig faktor var flera stora vulkanutbrott och dessutom lägre solaktivitet. Vulkanutbrott leder till att atmosfären fylls med partiklar, vilka reflekterar solstrålningen och hindrar den från att nå jordytan. Det gör att temperaturen sjunker. Perioden mellan runt 1560 och 1710 var allra kallast, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist och fortsätter:
– Många känner till att 1600-talet var kallt, men lilla istiden sträckte sig in på 1800-talet. Det var först fram emot sekelskiftet 1900 som temperaturen åter började att stiga.

Hur har människans påverkan på klimatet sett ut genom tiderna?

– Om vi tittar på det i global skala skulle jag säga att till för bara ett par generationer sedan var människans påverkan obetydlig. Sannolikt var det först på 1970-talet, när koldioxidhalterna i atmosfären formligen exploderade av alla utsläpp, som människan blev den dominerande drivkraften i klimatet. Historiskt sett har klimatet i alla tider styrt över människan, nu är det nästan tvärtom.

Vad gjorde man förr i tiden för att parera klimatförändringarna?

– Människans främsta utmaning var att överleva, och då var tillgången på mat helt avgörande. Mycket tidigt i människans historia insåg man att med diversifiering fanns det stora möjligheter att bemöta fluktuationerna i klimatet. Monokulturer var mer riskfyllda. Diversifiering kunde innebära att man parallellt bedrev spannmåls­odling, djurhållning, fiske, och i någon mån lokal handel. Om till exempel kyla eller torka slog till, och det blev missväxt på åkrarna, hade man annat att falla tillbaka på.

I din senaste bok skriver du om den aktuella pandemin. Vad skiljer den från de som tidigare har grasserat?

– Det finns faktorer som knappast existerade tidigare. I Europa har det aldrig funnits så många äldre personer som idag. Mellan 20 och 25 procent av befolkningen är över 65 år. Samtidigt har få, om några, sjukdomar haft en så tydlig åldersprofil som covid-19. Dessutom slår sjukdomen hårdare mot överviktiga, vilka det finns många miljoner av i västvärlden. I historisk tid förekom mindre fetma i befolkningen.

Varför blev vi så tagna på sängen av covid-19?

– Genom historien har mänskligheten återkommande drabbats av pandemier. Dessa var en del av tillvaron och man kunde inte göra så mycket åt dem. I vår tid har många »gamla« sjukdomar utrotats i vår del av världen, som tuberkulos, kolera och malaria. Dessa framgångar har i någon mån gjort att det är svårt för många att acceptera att en luftvägsinfektion kan orsaka en pandemi med miljoner dödsoffer. Pandemier av detta slag har tidigare ansetts vara något som var förpassat till historien.

Hur har din forskning om klimat tagits emot av klimataktivister respektive klimatförnekare?

– Jag har egentligen inte hört särskilt mycket från någotdera håll. Många betraktar den nutida klimatförändringen som så unik att kunskap om naturliga historiska klimatförändringar inte ter sig relevant för dem. Dessutom ses ofta det moderna samhället som så annorlunda att kunskapen om hur klimatförändringar förr i tiden påverkade människor inte anses ha någon bäring för samtiden.

Går det att lära något av historien?

– Även om samhället idag är mycket annorlunda jämfört med förr, går det att dra en lång rad lärdomar. Historisk kunskap ger insikt om riskfaktorer och om mer eller mindre framgångsrika sätt att bemöta ett förändrat klimat.

Publicerad i Populär Historia 9/2021

Vad menas med värdegrund

Värdegrund är ett svenskt och i viss mån norskt begrepp som började användas i slutet av 1990-talet i diskussioner kring framför allt ett kollektivs gemensamma etiska grundvalar eller värderingar; exempel på kollektiv är en nationinstitutionförening eller folkrörelse. Begreppet kan även ha den vidgade innebörden att syfta på de mest grundläggande principerna inom en politisk ideologi eller religion.

Svenskt och internationellt

Det svenska begreppet värdegrundsarbete har inte förbindelse till den internationella diskursen. Varken värdegrund eller värdegrundsarbete används som termer utanför Sverige (ett undantag är Norge, där liknande termer, ”verdigrunnlaget” och ”verdiplattformen”, används i Læreplansverket for 10-åriga grunnskolen, 1997, men med vissa innebördsmässiga skillnader). I stället används i internationella sammanhang vanligtvis termerna ”values education”, ”moral education”, ”character education”, ”citizenship education” och ”civic education”.

Värdegrunden för de statsanställda

Kompetensrådet för utveckling i staten arbetar med att implementera den gemensamma värdegrunden för de statsanställda som bygger på sex principer och syftar till en god förvaltningskultur. Uppdraget går under namnet Offentligt etos och genomfördes 2010-2012.

Den år 2013 uppdaterade värdegrunden, med utgångspunkt i rättsordningen, sammanfattas i sex följande grundläggande principer:

  • Demokrati är den överordnade principen, enligt 1 kap. 1 § första stycket regeringsformen som slår fast att all offentlig makt i Sverige utgår från folket. Det betyder att varje statsanställd i sitt arbete ska ha som utgångspunkt att det är folket som är hans eller hennes uppdragsgivare och att offentlig maktutövning alltid måste ha stöd av lag.
  • Legalitet, enligt 1 kap. 1 § tredje stycket regeringsformen som föreskriver att den offentliga makten utövas under lagarna.
  • Objektivitet, enligt 1 kap. 9 § regeringsformen som anger att domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.
  • Fri åsiktsbildning, enligt 1 kap. 1 § andra stycket regeringsformen som slår fast att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning.
  • Respekt, enligt 1 kap. 2§ första stycket regeringsformen som föreskriver att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
  • Effektivitet och service är grundläggande värden för de statsanställda, vilket framgår i central lagstiftning om statsbudgeten och förvaltningen.

Värdegrunden inom skolan

Begreppet värdegrund är vanligt vid diskussioner om skolan, undervisning, didaktik och värdepedagogik. Den svenska regeringen genomförde år 1999 ett värdegrundsprojekt och skrev då att ”målen för värdegrunden i de olika styrdokumenten är tydligt och klart angivna, även om de är mycket komplexa och därmed svåra att omsätta i praktiken”. Detta syftar på de delar av skollagen och läroplaner som handlar om fostran. Att tala om att ”arbeta med värdegrunden” blir därmed en modern term för att ”fostra eleverna”. En svårighet är att det inte alltid är självklart vad som skall ingå i den gemensamma värdegrunden och vad som enskilda elever och deras föräldrar skall få avgöra på egen hand utan att styras av skolan.

Idag talar man ibland om värdemål istället för eller som komplement till begreppet värdegrund. Detta reflekterar åsikten att värdegrunden är någonting som behöver uppmärksammas parallellt med inlärningen av ämnesstoff, snarare än någon som är givet en gång för alla. I samhällsdebatten talas det exempelvis ibland om att demokratin måste återerövras av varje ny generation.

Mot bakgrund av värdegrundsbegreppet som lanserades i och med de läroplaner som kom i början av 1990-talet, har begreppet värdegrundsarbete kommit att beteckna skolans fostranspraktik i Sverige. Värdegrundsarbete handlar om att skolan ska gestalta och förmedla samt hos eleverna förankra den värdegrund som formuleras i läroplanen, det vill säga att stärka de demokratiska värdena hos eleverna, både som individer och som kollektiv.

En del svenska skolforskare föredrar att använda begreppet värdepedagogik framför värdegrundsarbete. En av fördelarna med detta begrepp är att det inte vilar på det problematiska antagandet om ett linjärt och entydigt samband mellan statliga styrdokument och reell skolverksamhet. Begreppet är heller inte fastlåst till den ”värdegrund” som formulerats i skolpolitiska styrdokument utan är öppet för alla möjliga slags värden eller etiska och politiska synsätt och är därför också sensibelt för de olika värden som lärare faktiskt gestaltar och förmedlar i skolan. Begreppet värdepedagogik slipper också att dras med de problem som är behäftade med termen värdegrund.

Begreppsproblem

Begreppet värdegrundsarbete är enligt kritiker ett problematiskt begrepp. I läroplanerna används formuleringar som ”de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på” och ”vårt samhälles gemensamma värderingar” Det skulle exempelvis handla om önskemål eller normativa uttalanden än om beskrivningar av faktiska förhållanden, trots den beskrivande språkformen. Huruvida det i samhället råder konsensus om de värden och normer som läroplanerna beskriver och huruvida folk i det svenska samhällslivet de facto lever efter dessa eller åtminstone strävar efter att leva upp till dessa är enligt kritikerna en empirisk fråga. ”Analogt kan konstateras att samhällslivet eventuellt vilar på de värden som man vill förankra hos eleverna, men det är ingalunda säkert att så är fallet”.

Kopierat från Wikipedia

Tänkvärda ord

En dag när jag var ny på high school såg jag en kille från min klass, som var på väg hem från skolan. Hans namn var Kyle. Det såg ut som om han bar på alla sina böcker.

Jag tänkte: Varför skulle någon bära hem alla sina böcker på en fredag?

Bild: UMO

Han måste vara knäpp”. Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut (fest och en fotbollsmatch med mina vänner i morgon eftermiddag) så jag ryckte på axlarna och gick vidare.

När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot honom. De sprang rakt på honom, slog alla böckerna ur hans grepp och satte krokben så han landade i gruset. Hans glasögon flög iväg, och jag såg dem landa på gräset ungefär meter ifrån honom.

Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i hans ögon. Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han kravlade runt och letade efter sina glasögon och jag såg att han grät. När jag gav honom glasögonen sa jag: ”De där killarna är töntar, de skulle ha en omgång”.

Han tittade på mig och sa: ”Tack så mycket”. Han log med hela ansiktet, ett leende som visade verklig tacksamhet. Jag hjälpte honom plocka upp böckerna och frågade honom var han bodde. Det visade sig att han bodde nära mig, så jag frågade honom varför jag inte hade sett honom förut. Han sa att han hade gått i privatskola tills nu.

Jag hade aldrig umgåtts med någon från en privatskola förut. Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans böcker. Han visade sig vara en riktigt reko kille. Jag frågade honom om han ville spela fotboll med mina vänner. Han sa ja.

Vi träffades hela veckoslutet och ju mer jag lärde känna Kyle, desto mer tyckte jag om honom, och mina vänner tyckte likadant.

Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin jättehög med böcker igen. Jag stoppade honom och sa: ”Gissa om du kommer att bygga feta muskler om du ska bära den högen varenda dag.” Han bara skrattade och gav mig halva högen.

Under de följande fyra åren blev Kyle och jag allra bästa vänner. När vi skulle sluta high school började vi planera för college. Kyle bestämde sig för att läsa på Georgetown och jag skulle till Duke. Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner, så avståndet skulle inte bli något problem. Han skulle bli läkare och jag skulle till handelsskolan och där jag hade fått ett fotbollsstipendium.

Kyle hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet från vår klass. Jag retades med honom hela tiden och kallade honom plugghäst. Han måste förbereda talet på examensdagen. Jag var glad att det inte var jag som skulle stå där uppe och hålla tal.

På examensdagen såg jag Kyle. Han såg verkligen bra ut. Han var en sån kille som verkligen hade hittat sig själv under highschool-tiden. Han hade mognat i kroppen och klädde verkligen i glasögon. Han träffade fler tjejer än jag och alla tjejerna älskade honom verkligen. Jodå, det fanns dagar när jag var avundsjuk. I dag var en av de dagarna. Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle hålla. Så jag klappade till honom på ryggen och sa:

Hej snygging, du kommer att göra bra ifrån dig! Han tittade på mig med det där riktigt tacksamma uttrycket och log. Tack, sa han.

När han började, harklade han sig först och började sen prata.
”Examen är ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig igenom de jobbiga åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon, kanske en tränare. Men mest av allt dina vänner. Jag står här för att tala om för er allihop att detta att vara vän med någon är den finaste gåva du kan ge någon. Jag ska berätta en historia”.

Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade historien om den första dagen, då när vi träffades. Han hade planerat att ta sitt liv på veckoslutet. Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i skolan, så hans mamma skulle slippa göra det senare, och bar på alla sina grejor på väg hem. Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende.

”Som tur var, räddades jag. Min vän räddade mig från att göra det outsägbara”.

Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre, populäre pojken berättade om sitt mest sårbara ögonblick.

Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma tacksamma leende.

Inte förrän då hade jag förstått djupet av innebörden i det leendet. Underskatta aldrig kraften i det du gör. Med en liten gest kan du ändra en människas liv. Till det bättre eller till de sämre.