Om mitt skrivande

Sedan några år tillbaka försöker jag skriva ihop några historier som ligger mig varmt om hjärtat. Speciellt en historia som handlar om en ung kvinna och en ung man.

Kvinnans föräldrar kom till Sverige under kriget. Mamman kom från Baltikum och pappan från Tyskland i slutet av andra världskriget.

Den unge mannens föräldrar var svenska fattiga arbetare som tvingades arbeta skift med varandra för att få ekonomin att gå ihop och samtidigt ta hand om sonen.

Bild: Stockholmskällan

Mitt dilemma är att jag inte vet hur jag ska skriva och samtidigt beskriva de båda ungdomarnas liv fram till att de två träffas när de läser samma ämne på stadens Universitet och historiens egentliga handling fortsätter med de två ungdomarna.

Ska jag berätta om kvinnan som huvudperson i början på historien eller ska jag berätta hennes förfärliga historia som korta inlägg i huvudberättelsen?

Det andra problemet jag sitter med, är hur jag ska berätta om mannen. Ska jag berätta om honom i jagform eller som en biperson i berättelsen? Det primära är kvinnans berättelse som är det jag vill ha fram.

Jag har hela historien klar för mig i ett tvåhundrafemtiosidigt manuskript. Det enda jag inte får ihop är hur jag ska berätta om kvinnan och mannen.

Jag fick erbjudande om att går en skrivkurs på internat, men plötsligt lades den kursen ner av regionens högerparti. Det finns privata konkurrenter som tar bra betalt och därför inte vill att Folkhögskolan ”ger bort” utbildningen gratis.

Tyvärr har jag som pensionär inte råd att gå högerpartiets vänners oskäligt dyra skrivkurser.

Hjälp!

Vad ska jag göra och hur ska jag göra det, för att gå vidare?