Det är inte över

För er som inte har fattat än!

Ni som tror att detta handlar om en vanligt förkylning! Se, lyssna och lär. De som drabbas hade nog tänkt sig en annan behandling. Lyssna på larmpip och allt ljud från maskiner.

Bild från 2020

Mats Eriksson (Docent i Anestesi & Intensivvård), uttalar följande kloka ord: De som nu intensivvårdas pga covid19 är i princip 100% ovaccinerade, trots att deras andel av befolkningen minskar. Men det är frivilligt att utsätta sig för onödig risk; själv avstår jag.

Lycka till med framtiden!

Kontrollsamhället

”Vänligen vänta, kortet kontrolleras”, säger den elektroniska rösten. Vad som menas med ”kortet kontrolleras” är jag inte säker på, men känslan är att kontrollen handlar om att ta reda på om jag har tillräckligt med pengar för det köp jag just är på väg att göra.

Det är helt vansinnigt. Jag försöker ta mig in på en toalett och det kostar fem kronor. Så lågt är mitt förtroende. Fem kronor! Kortet kontrolleras! Jag har mött dessa talande toalettdörrar på mer än ett ställe i landet.

Har ni tänkt på hur kontrollsamhället breder ut sig. Inte politisk kontroll, utan företag som hittar på den ena kluriga idén efter den andra på hur man kan tjäna pengar på att kontrollera folk.

Häromdagen fick jag veta att det tagits en kreditupplysning på mig eftersom jag köpt en tågbiljett för några hundra kronor. Bokar man ett hotellrum tvingas vi lämna all information som finns på plastkortet, så att hotellet med säkerhet kan plocka hem pengarna om jag inte dyker upp.

Själva grundinställningen verkar vara att vi är ett mycket ohederligt folk som hela tiden måste hållas kort och kontrolleras. Jag bokar ju inte hotellrum för att ställa till det för någon, och jag tar inte första bästa chans att smita undan betalning om jag kan. För min del har jag inte mött de ohederliga människor som kontrollföretagen tydligen anar i varje buske. Mitt intryck är att människor vill göra rätt för sig, och gör det.

Jag tror att alla dessa ”kommersiella” kontroller skapar onödig misstänksamhet och oro i samhället.

Av Sverker Olofsson

Var han död

Tänkvärt av Birger Schlaug.

För några år sedan blev jag plötsligt alldeles kallsvettig. Hade jag slagit ihjäl honom? Killen som alltmer hotfullt påtalade att han skulle ha min smartphone och plånbok.

Vem var jag, om jag faktiskt dräpt honom? Vad skulle då allt prat om ”social förståelse” och icke-våld, som jag lindat in mig med under alla år, vara värt?

Killen behövde säkert de pengar som mobilen skulle kunna säljas för… för att överleva missbrukarens mest ångestfulla timmar.

Så här var det: jag hade föreläst i Göteborg, övernattat på hotell och vandrade tidig morgon utefter älven till centralstationen för att ta första morgontåg hem. Det var söndag. Gatorna var tomma.

Han hade suttit, kanske sovit, på en bänk, såg honom först när han kom emot mig. Och påstridigt ville ha min telefon.

Han tar tag i mig, jag fortsätter att gå och pratar med honom. Vill komma fram till en bänk längre fram, en bänk utan ryggstöd som var placerad någon meter från en vägg. Där skulle jag fälla honom, var tanken som plötsligt bara fanns där.

Han var alltmer hotfull, såg stark ut. Vi kommer till bänken, jag stannar, vänder mig om mot honom och knuffar honom baklänges, han stupar över bänken och slår huvudet i väggen. Ligger blick stilla. Jag går vidare. Vänder mig inte om.

Tanken som mal i huvudet är att jag lugnt, som om inget hänt, för att visa honom att jag inte är rädd, ska ta mig fram åtminstone hundra meter utan att vända mig om.

Efter femtio meter kommer rädslan krypande riktigt ordentligt. Dog han av smällen i skallen?

Jag vänder jag mig om. Han har rest sig, lufsar sakta bortåt. Sällan har jag blivit så glad, nästan euforisk, den jäveln överlevde.

Några sekunder funderade jag på att ropa på honom, ge honom reservhundralappen som jag hade i fickan, den skulle räcka till frukost.

Men så blir det inte. Ett ungt par kommer joggande på trottoaren, jag berättade att de skulle akta sig för killen där borta. Dom vänder. Morgonen känns kylig. Hör ljudet av en spårvagn.

Sen tog jag tåget hem. Mer lycklig än skärrad. Först något år efter händelsen dök mardrömmar upp, hela scenen spelades upp några nätter efter varandra.

Undrar om killen lever? Om han är kvar i Sverige? Hur hans familj har det? Om han fick någon frukost.

Men framför allt funderar jag på vad en människa, som ogillar våld, reagerar i en hotfull situation. Hur lätt är det inte att slå ihjäl. Av uppflammad rädsla, av lagrad rädsla, av uppflammat hat, av lagrat hat?

En akut situation är en sak. Men att leva under hot och rädsla timme efter timme, dag efter dag, vecka efter vecka. Oavsett om man sitter i en stridsvagn som när som helt kan bli sprängd av ett pansarskott eller missil, oavsett om man lever i en stad som bombas.

Vad gör rädslan med oss människor då? När rädslan växer till hat mot den oskyldige, den som råkar befinna sig där eller som tvingats vara där?

Hur hade jag fungerat i ett krig? Vet inte. Hade jag i stundens hets avrättat en krigsfånge som skjutit mina vänner? Hade jag skjutit vilt omkring mig? Lätt att i fred och frihet ha fina värderingar. Krig och rädsla gör oss till sämre människor än vi skulle behöva vara.

En del, berättas det, är så rädda att de korsfäster de som har fredliga – sådana värderingar som idag kallas naiva och flummiga – värderingar.

En del tror att mer vapen i en värld översvämmad av vapen gör oss säkrare, en del tror att kärnvapen som avskräckning gör oss säkrare, en del tycks älska krigsretorik och tankar kortare än pipan på en AK4.

Många av dem tycks samlade i partiledningar och på ledarredaktioner.

Glad påsk!

Birger Schlaug.

Ubi concordia, ibi victoria.

Sverige behöver ett Lex Natthiko

Vem har kraft och ork att starta ett Lex Natthiko efter Björn Natthiko Lindeblad? Det behövs då många lider svårt av olika svåra och dödliga sjukdomar.

Många skulle liksom Björn finna den befrielse som björn skrev om här:

Om du läser det här, så har jag gått ur tiden.

Det skedde mitt på dagen, den 17 januari, i norra Halland, och jag var omgiven av nära och kära. Jag svalde ett glas smoothie med det gängse preparatet, och somnade sedan lugnt och stilla in. Utan rädsla eller tvekan.

Jag fick som jag ville. Förlåt alla vänner för att jag behövde hålla datumet hemligt. Jag behövde freda tillfället för oss som var där.

Jag är, så här några dagar innan, orimligt övertygad om att min första reaktion inför döendet kommer att vara lättnad. Att den här stackars kroppen äntligen slipper kämpa. Tack för hur du kämpat kära kropp. Nu är kampen äntligen över.

Jag är lika övertygad om att min nästa reaktion kommer vara häpnad. Trots att dom senaste 30 åren, på ett sätt, har varit en pågående förberedelse inför just detta ögonblicket, och vad som kommer sedan.

Släpp taget, eller åtminstone håll löst och ledigt, i allt som inte överlever döden. Se till att kapitalet på den karmiska minnesbanken är, i huvudsak, ljust och lätt att leva, och dö, med.

Så jag ger mig av med en känsla av att vara välsignad, och väl förberedd inför det största och mest oförutsägbara äventyret av alla. Äventyraren i mig har inga reservationer alls.

Tack alla ni som lyste upp mitt liv. Tack för att jag så ofta fick känna mig sedd, förstådd, uppskattad, litad på, stöttad, välkommen, ja till och med älskad.

Det enda sättet den jag var nu finns kvar på, är som ett minne. I dig, och alla andra som kände mig. Det minnet gör du förstås vad du vill med.

Vill du glädja mig, så vårda det gärna. Till exempel så här:

Ta del av det jag lämnat efter mig bland vänner, på nätet och i böcker.

Kom på min begravning på Konserthuset i Göteborg en söndag då restriktionerna släppt.

Stöd BNL-gerillan genom att sätta upp en bänk för alla på en plats du tycker om. Med eller utan tillstånd.

Tycker du som jag, att alla, under vissa omständigheter, borde få samhällets hjälp till en värdig och trygg död, så gör dig hörd. Lex Natthiko, inte mig emot.

Stötta dom som står mig närmast, på dom sätt du kan. I början brukar det betyda att ge dom eget utrymme att sörja, lite senare att knacka på.

Med famnen full av solvarm tacksamhet,

Björn Natthiko Lindeblad

Om assisterat döende.

Tuam ipsam vive vitam, quia tuam ipsam oppetes mortem.

Ämnet är så viktigt

Jag var bara tvungen att visa det här inlägget av Elisabeth Massi Fritz. Myndigheter vägrar samarbeta när det gäller ”gängkriminella”, men delar gärna skyddade kvinnors uppgifter till de ”gängkriminella”.

Våldsutsatta personer som lever med skyddade personuppgifter får inte tillräckligt bra stöd och skydd från myndigheterna. Barns rättigheter och behov behöver stärkas och tillvaratas i högre grad skriver Jämställdhetsmyndigheten den 31 mars 2022.

I mitt arbete som advokat och målsägandebiträde har jag i alla år kommit i kontakt med kvinnor och barn som lever med skyddade uppgifter. Jag kan försäkra er att de lever ett svårt liv, majoriteten fruktar sina liv. Det här är inget man väljer om man inte måste.

Jag har läst myndighetens djupintervjun med 86 gömda kvinnor och deras 128 barn som gömmer sig för en våldsam man. Hotbilden är så allvarlig att samhället beviljat dem ett särskilt skydd. De lever på hemlig ort.

63 av de 86 gömda kvinnorna fick sina skyddade uppgifter röjda. För det mesta var det en person vid domstolen, skolan, polisen, socialtjänsten, på Skatteverket eller på ngn annan myndighet som läckte informationen om var de fanns.

Konsekvenserna av röjda uppgifter är oerhört stora. Kvinnorna och barnen måste flytta igen och börja ett nytt liv på ny ort med allt vad det innebär. Sen ska vi komma ihåg det fysiska och psykiska lidandet, rädslan, skräcken, det trauma kvinnorna och barnen bär på.

Hör och häpna på detta. 24 barn måste efter domstolsbeslut ha umgänge med den pappa som är orsaken till att de lever dömda.

Hur tänker domstolen här undrar jag ?

Det här är oacceptabelt. Kunskap om mäns våld mot kvinnor, hotbilder, skyddade uppgifter finns sedan många år.

Myndigheter som röjer uppgifter måste ta ett större ansvar för sina allvarliga brister i frågan.

Ett barn kan förstås inte heller ha ett umgänge med den person mamman och barnet gömmer sig för. Det här är grundläggande och jag tycker det behövs en skärpning nu.

Det här är oacceptabelt för de våldsutsatta. Ingen ska behöva riskera sitt liv för att myndigheter brister i ngt som borde vara en självklarhet.

Följ gärna Elisabeth på Instagram

Nu får det vara nog

Jag skapade denna WordPress-blogg för att kunna berätta om och visa på vår jords vedermödor och hur vår jord håller på att kalhuggas till en ren och fin flintskalle – utan att miljöpolitrukerna protesterar.

Mardrömmen på Borneo

Jag ville även berätta om de skumma partier i vår stackars riksdag som med alla tillbuds stående medel försöker sänka Sverige utanför Stockholm med alla omöjliga skatter. Några är att försöka förbjuda svenskt lantbruk med omöjliga drivmedelspriser till elbilars fördel.

Samma parti försöker fylla Sverige med omöjliga individer från menaländer. Några är så infernaliska att deras länder varken vill behålla dem eller om de emigrerat vägrar att ta tillbaka dessa.

Jag försökte även visa på partier som sålde ut eller skänkte bort allt vad det så kallade civilsamhället behövde själva för att försvara sig mot pandemier och våldsamma skogsbränder. Några av dessa sakerna var respiratorer och helikoptrar. ”Någon” kallade försvaret ”särintresse”!

Jag försökte även visa att tänderna tillhör munnen och att tandvård därför skall ligga under högkostnadsskyddet. För kan individer från främmande läder betala 50 kronor för akutunderhåll, borde även svenska medborgare erhålla denna ynnest.

Jag försökte visa min pojkdröm som höll på att bli verklighet om jag hade varit mer tålmodig och väntat de tre åren till nästa uttagning. Nu blir ju inte livet alltid som man väntar sig. Så även i mitt fall. Jag gifte mig, vi fick barn och jag ett intressant arbete.

Jag försökte visa min uppfattning om pandemins utveckling och utbredning. Om hur stockholmare fullständigt struntade i att skydda sig och sedan reste land och rike kring för att föra smittan vidare till ”lantisarna”. Det borde vara straffbart med en sådan brist på hänsyn och ett sådant beteende mot andra människor. Särskilt mot sina egna medborgare.

Jag försökte visa hur Sverige har utvecklats (avvecklats) från ett samhälle i utveckling och en blommande industristat med hjälp av goda arbetsvilliga invandrare till en industri och ett samhälle i regress. Hur samhället på grund av vilsna politiker blivit ett syndens och brottets samhälle – utan återvändo.

Jag försökte påvisa och hjälpa män med prostatabesvär hur de ska göra för att inte bli illa behandlade av barbariska läkare. Jag berättade att män ska kräva en MR-undersökning av prostatakörteln innan läkarna tar biopsi genom ändtarmen. Biopsi genom ändtarmen kan orsaka svår infektion och även sprida cancer vidare i kroppen.

Jag försökte pådyvla er min simpla uppfattning genom svårtydiga inlägg. Men man kan säga att jag gjorde det med välvilja och så gott jag kunde.

Nu finns det ju annat att göra här i världen. Skriva färdigt mina böcker till exempel, eller att sköta om frun och hushållet. Så mitt frejdiga och yviga skrivande här har kommit av sig så att säga.

Böcker är högre väsen och de enda som talar så högt att till och med framtiden kan höra dem. Elisabeth B Browning

Hasta luego!

Med en dåres envishet

Med en dåres envishet försöker jag påtala hur fattiga pensionärer blivit misshandlade av högerkrafter i Sveriges riksdag under tid.
Det är strax val.

Allt fler pensionärer har utöver grundpension också inkomstpension från arbete och kommer att få en hygglig ekonomisk standard som pensionärer. Men samtidigt blir de klasskillnader som finns i yrkeslivet inte mindre påtagliga vid pensioneringen. Arbetslöshet, dåliga arbetsvillkor, otillräcklig utbildning, svag ekonomi och otrygghet tidigare i livet präglar också livsvillkoren som pensionär. Många äldre kommer fortfarande att leva under knappa förhållanden.

Vi ska ha ett starkt, gemensamt pensionssystem. Alla ska kunna lita på att pensionssystemet ger en trygg inkomst på ålderns höst. Pensioneringen kommer efter ett långt arbetsliv där man har satt av delar av sin lön till pension. Självklart har man då rätt att kräva att man får ut tillräckligt med pension för att kunna leva ett drägligt liv.

En grundläggande förutsättning för att pensionerna ska höjas är att många människor jobbar. Att bekämpa arbetslösheten även för de som lever på vår välfärd idag, är därför viktigt även för pensionerna. Ju mer pengar som kommer in i pensionssystemet, desto mer kommer ut i form av pensioner.

En växande grupp svenska medborgare riskerar att få mycket låga pensioner till följd av att de utförsäkrats, ställts utanför arbetsmarknaden en längre tid och/eller tvingas arbeta till väldigt dåliga löner. Alldeles för många slits dessutom ut i arbetslivet och tvingas sluta i förtid. Arbetslivet måste vara så utformat att människor faktiskt orkar jobba fram till 65-årsdagen. Idag kanske till 70-årsdagen enligt högerpartiet M.

Vi ska inte glömma hur Cale Bildt 1993 gav all världens pensionärer rätt till svensk pension efter att ha vistats i Sverige under tre år.

Det behövs därför en grundligare analys av vilka effekter de senaste årens förändringar riskerar att få för pensionssystemet. Denna bör ske i nära dialog med arbetsmarknadens parter och genomföras inom ramen för den breda pensionsöverenskommelsen över blockgränserna. Syftet bör vara att trygga goda pensioner och samtidigt slå vakt om ålderspensionssystemets långsiktiga ekonomiska stabilitet.

Bostadstillägget och det särskilda bostadstillägget till pensionärer är viktiga för ålderspensionärer med låga inkomster.
80 procent av låginkomstpensionärerna är kvinnor och fler kvinnor än män är också i behov av bostadstillägg.

Inför valet 2010 föreslogs att bostadstillägget skulle höjas och vi välkomnar att regeringen nu har följt vårt förslag. Samtidigt kan vi konstatera att dåvarande regerings åtgärder inte på något sätt kompenserade den klyfta i beskattning som regeringen skapat. Det är viktigt att den som har rätt till bostadstillägg nås av information om möjlighet att ansöka.

Den borgerliga regeringen valde under sina mandatperioder att sänka skatterna med nära 100 miljarder, för de rikaste. Att investera i viktiga äldrepolitiska reformer går för oss före stora skattesänkningar.

Pension är uppskjuten lön – inte bidrag. Men pensionärer betalar idag mer i skatt än personer som arbetar, vid lika inkomster. Vi accepterar inte denna skillnad, utan vill successivt sluta denna klyfta genom att höja grundavdraget för pensionärer.

Vi sa nej till regeringens försämrade högkostnadsskydd från 2012 för besök i sjukvården, tandvård och för läkemedel. De som besöker sjukvården ofta och är beroende av många mediciner – ofta äldre – får betala försämringarna medan de rika och de som aldrig eller ganska sällan besöker sjukvården slipper försämringar helt.

”Migranter” får akut sjuk och tandvård för 50 kronor. Papperslösa får allting gratis, då de ”saknar medel”. Papperslösa kan till och med räkna men att bli transplanterade om det skulle behövas. Samtidigt frågar vårt etablissemang varför så få fyller i dokument om att ge bort organ vid sin död.

Den generella välfärden är baserad på följande huvudprinciper:
– Tillgänglig för alla på lika villkor. Fördelning efter behov och inte efter köpkraft.
– Hög kvalitet.
– Inkomstrelaterade socialförsäkringar och pensioner.
– Solidarisk finansiering genom skatter.
– Demokratiskt huvudmannaskap som ger medborgarna insyn, kontroll och möjlighet till utvärdering.

Människor är inte kloka.

Mello. Final. Och ICA i Vingåker och Katrineholm bjuder mig på festliga erbjudanden inför kvällen… Tack! Frågan är bara om Lena och jag ska festa på rödlök eller morötter. Eller slå till på båda.

Satsar du på feststämning så skippa resten av texten, den är nämligen sorglig och påtalar – ganska cyniskt dessutom – att du och jag tillhör en art som inte har alla chipsen i påsen, inte har alla hästar hemma, inte är den skarpaste livsformen i vår herres låda.

Första Eurovision Song Contest där Sverige deltog avhölls 1958 (Alice Babs, 4:e plats). Då var det bland annat var krig i Algeriet (Frankrike mot Nationella Befrielsefronten) där fler än 800 000 människor dog. Låttitlar kan ibland, satta i ett större sammanhang, kännas ganska cyniska. Frankrike vann nämligen med låten Sov, Min Älskade.

Fram till 1975 hade vi Vietnamkriget – under det kriget vann ABBA med Waterloo (1974). För de cirka 3 miljoner som dog i kriget kan ju titeln på låten vara relevant på något sätt.

1984 vann Herreys med Diggi Loo Diggi Ley (på engelska blev det Diggi Loo Diggi Lee för säkerhets skull). Kriget som Sovjetunionen ägnade sig åt i Afghanistan pågick för fullt. Totalt dödades ca 1 miljon civila medan 5 miljoner lyckades fly. På slagfältet dog nästan 15 000 från Sovjetunionen och ungefär 14 000 från Mujaheddin som stöddes av USA.

När Carola vann hela klabbet 1991 med Fångad Av En Stormvind pågick Nato-bombningarna i forna Jugoslavien där krig totalt ledde till minst 150 000 döda och fyra miljoner flyktingar.

1999 sjöng Charlotte Perelli sig till seger med Take Me To Your Heaven. Huruvida några nynnade på det temat i Kongo och Tjetjenien är okänt – i vart fall dödades drygt 200 000 respektive cirka 60 000 människor.

När Loreen vann med Euphoria (2012) och Måns Zelmerlöw med Heroes (2015) pågick bland annat kriget i Syrien. Cirka 400 000 döda och 12 miljoner på flykt.

Människor är inte kloka.

Så när allt kommer kring så kan man vara tacksam för såväl färska morötter som rödlök i ett land där bomberna inte faller och soldaterna, rädda och adrenalinstinna, inte skjuter på allt och alla.

Det är väl bara att hoppas på att det bästa ligger framför oss… Lisa Miskowskys låt Best to Come har dock inte tagit sig till final, vilket ju är synd för den är bra: https://www.youtube.com/watch?v=7vdvlgN8i-8

Till Vladimir Putin finns bara en sak att säga: Прекрати свою гребаную войну.

Tack för historielektionen Birger.

Errare humanum est, perseverare diabolicum.

Upprustningen av försvaret krockar med vindkraften

Kriget börjar på allvar märkas i svenska plånböcker. En liter diesel kostade på onsdagen makalösa 28 kronor. I södra Sverige nådde elpriset den nya rekordnivån 7:34 kronor på tisdagsmorgonen, trots det milda vårvädret, som en följd av kraftigt höjda gaspriser i Europa. (Kopierat inlägg)

SÄLLSYNT. Under 2021 sade Försvarsmakten nej till 83 procent av tillståndsansökningarna för att bygga havsbaserade vindkraftverk som myndigheten hanterade. Det lär inte bli lättare att få tillstånd när försvaret nu ska växa kraftigt. Foto:Johan Nilsson/TT

Men bedömare varnar för att vi bara har sett början. Ryssland har ännu inte besvarat de energiembargon som USA, Kanada och Storbritannien införde i veckan.

Bryssel går hittills mindre aggressivt fram. EU-kommissionen lade på tisdagen fram en uppdaterad strategi för att successivt minska medlemsländernas beroende av rysk energi fram till 2030 med förslag som att bygga ut infrastrukturen för flytande gas (LNG) och satsningar på energieffektivitet. 

Men framför allt vill EU-kommissionen att tempot i utbyggnaden av förnybara energikällor, som vindkraft, ska öka.

Den svenska regeringen ser sedan tidigare vindkraften som central för vår framtida elförsörjning, och förespråkar särskilt den till havs. I mitten av februari presenterade energi- respektive miljöministern Sveriges första havsplaner med utpekade områden för potentiella vindkraftsparker, för att snabba på utbyggnaden. 

Tillståndsprocesserna ska förenklas och Energimyndigheten får ett år på sig för att identifiera fler områden.

För aktörer i branschen var nyheterna välkomna, även om detta borde ha skett för länge sedan. Med uppdaterade havsplaner hade vindkraftsbolag sannolikt sluppit lägga år av arbete och stora summor i onödan på projekt som senare fått avslag på tillståndsansökan.

Men frågan är om de nya havsplanerna kommer att användas. Sedan de presenterades har som bekant saker skett i Sveriges närområde som kastat omkull tidigare sanningar. Det gäller på energiområdet, men framför allt europeisk försvarsförmåga. 

Rysslands agerande väntas leda till rejält upprustade försvar, exempelvis i Tyskland – men även i Sverige, där oppositionen nu kräver försvarsanslag på 2 procent av BNP. Det vore fullt rimligt, med tanke på hur försummat försvaret länge har varit.

Det är dock mer tveksamt hur en sådan massiv utbyggnad av försvaret ska kunna kombineras med en lika massiv utbyggnad av den havsbaserade vindkraften.

Faktum är att försvaret redan innan krigsutbrottet sade nej till de flesta remisser om att bygga vindkraftverk till havs. Under förra året nekades 20 av 24 ansökningar, 83 procent, enligt myndighetens årsredovisning.

Den officiella orsaken är att vindsnurrorna bedöms ”medföra risk för skada på riksintressen för totalförsvarets militära del”. 

Försvarsmakten har en mindre katalog av verksamheter som utgör dessa riksintressen. Det handlar om lågflygningsområden, som utgör 16 procent av landets yta, sjöövningsområden, skjutfält, flygfält, väderradar och områdena runt dessa. Och så tillkommer en okänd mängd sekretessbelagda riksintressen.

Försvarsmaktens produktionschef, generallöjtnant Johan Svensson, uttryckte det hela kärnfullt i en SVT-intervju i höstas: ”Det beror på att den havsbaserade vindkraften i vissa fall har en negativ inverkan på vår förmåga att försvara Sverige.”

Det är ett argument som är svårt att säga emot. Särskilt nu. 

Enligt miljöbalken är det inte ens möjligt. Försvarsintresset trumfar andra riksintressen om de krockar, inklusive Sveriges framtida energisäkerhet.

I slutet av januari genomförde försvaret den senaste revideringen av riksintressen. Med motiveringen att ”Försvarsmakten ska kunna tillväxa i enlighet med försvarsbeslutet” utökades de skyddsvärda områdena. 

Bland annat utökades riksintresset runt Tåme skjutfält i Skellefteå kommun med hänvisning till återinrättandet av två norrländska regementen.

Men försvarsbeslutet från 2020 är i och med Rysslands attack mot Ukraina på flera sätt överspelat. En ny säkerhetspolitisk analys ska göras och försvaret väntas växa betydligt mer. 

Därför är det troligt att listan med riksintressen kommer att växa i samma takt. Att marinen vill kunna bekämpa ryska ubåtar överallt, utan att behöva ta hänsyn till om de gömmer sig vid en nybyggd vindkraftspark. 

I ett mejl bekräftar Försvarsmakten att behovet av sådana områden kommer att öka kraftigt fram till 2030.

Risken är med andra ord stor att det blir ännu svårare för vindkraftsbolag att få tillstånd framöver. Regeringen bör därför snarast ta fram en plan B för den svenska elförsörjningen. 

Är det kanske dags att ge kärnkraften en ny chans?

Frida Wallnor

Hela inlägget här >>>